Landshövdingerollen blir viktig i kristider, skriver David Lindén
Klippa band och gratta hundraåringar är några av de vanligaste fördomarna om vad en landshövding gör på dagarna. Det och skålar vid invigningar av köpcentra samt festivaler. En Trivsel-Torsten som gärna ska vara en avdankad politiker. Men det är långt ifrån sanningen. Därför är det bara att applådera att regeringen har utsett tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra till landshövding i Stockholm.
Den som förstod vikten av starka regionala representanter var rikskanslern Axel Oxenstierna (1583–1654) som med rätta kan kallas för den svenska statsförvaltningens fader. Han var lysande och regeringsformen 1634 lade grunden till många positiva aspekter av den svenska statsförvaltningen som vi lever med än idag. Bland dessa skapandet av landshövdingeämbetet. Varje län tilldelades en egen hövding som visserligen var kungens befallningsman men först och främst talesperson för länet. Genom århundradena har vi haft många goda landshövdingar likt Lorentz Creutz i Dalarna som var drivande för Falu gruva, men sedermera en föga kompetent amiral. En annan framstående landshövding var Hjalmar Hammarskjöld i Uppsala men som numera mest är känd som far till den betydligt mer berömde Dag.
Att vara landshövding är inte alltid lätt. Speciellt i kristider och det är därför som dessa under efterkrigstiden ofta varit tidigare rikspolitiker. Man är inte dock inte avdankad för att man har haft tunga uppdrag inom rikspolitiken utan snarare tvärt om. Det finns ett brett kontaktnät och en insikt i hur den politiska processen fungerar. Om det görs rätt är man en tillgång för sitt län men det kräver också att man tar sitt uppdrag på allvar. Det sistnämnda är lättare sagt än gjort då det inte finns en manual. Man måste vara kreativ, påhittig och nyfiken. Det handlar om prioriteringar på ett sätt som avspeglas i det klassiska Oxenstiernacitatet: ”Svedj icke allt som ludet är”.
Därför är Anna Kinberg Batra som klippt och skuren för landshövdingeposten i Stockholm. Hon har erfarenhet av rikspolitiken men kan också Stockholm både utan och innan. Det blir en god representant för länet. Att våga prioritera och även vara konfrontativ gentemot gamla kollegor i regeringen och riksdagen. Det speglar också en lång tradition att en av våra tidigare tyngsta politiker får just Stockholm som fögderi. Bland företrädarna kan nämnas Nils Edén, Gunnar Helén och Per Unckel. Inte heller att förglömma glada gamänger som Ulf Adelsohn.
Kinberg Batra kommer att få ett län med många svårigheter framför sig. Troligtvis kommer hon inte att kunna skapa våra drömmars stad, för att parafrasera Per Anders Fogelströms romansvit om Stockholm, men hon är rätt person för att kunna hantera de små och stora utmaningar som finns. Dessutom med maken David går det att konstatera att det kommer att skrattas betydligt mer än vanligt i det ståtliga Tessinska palatset på Slottsbacken 4 i Gamla stan.
Läs även: Taffliga försök till karaktärsmord