Jag tänker ofta på Göran Hägg (1947–2015). Mannen som gjorde till sitt enmansprojekt att bilda det svenska folket. Rolig, jovialisk och extremt bildad. En sak jag minns från vår brevväxling var att han på fullaste allvar föreslog att jag borde lyssna på könsrock: Onkel Kånkel är bra, David, det är riktiga ballader.

Anledningen till att jag tänker på Hägg är det faktum att det våras för snusk, eller som man lite finare säger, könsrock.

Ta exemplet med Rid mig som en Dalahäst av Fröken Snusk och Rasmus Gozzi. Det är fräckt, roligt och väldigt svenskt. Hägg skulle ansett att det var en lång linje från medeltidens gycklarballader till idag: Grisen leder biskopen och alla skrattar. Det är nämligen precis vad det är: Att skoja med eliten.

Det är därför jag alltid skrattar när jag hör könsrock. Från Eddie Meduza till Onkel Kånkel och även nu. Vem kan inte dra på munnen när man hört Onkels ”cover” av Tjuren Ferdinand eller för den delen att man vill ha en ”jävla Volvo” och ”ragga snygga brudar i”. Det är helt enkelt roligt, vilket är vad könsrock handlar om.

Att kunna skrocka, fnissa och skratta är en del av litteraturens starka kraft. Om vi inte kan dra fräckisar är vi inte längre ett intellektuellt samhälle. Det är därför satiren är så ovärderlig. På ett sätt skulle man kunna säga att det gör oss till en demokrati och ett liberalt samhälle: Att hela tiden möta makten med ett spjuveraktigt leende. Det är därför ett friskt samhälle ska kunna säga ”neger” i satiriskt syfte, ha dockor föreställande presidenter i despotiska regimer eller för den delen skråla med i Rid mig som en Dalahäst. Det sistnämna är på många sätt en favorit då den anknyter till alla underbara texter som går tillbaka till medeltiden.

Satir som begrepp är fantastiskt och det är därför man ska omfamna Epa-dunken. Det handlar om att gyckla statsmakten, som i detta fall innebär att man driver med stereotyper. Man kan bara skratta eller förfasa sig. Men det är fortfarande oerhört underhållande. Vi behöver mer sådant i den stela svenska debatten där allt ska vara så in i tusan rättrådigt. Allt ska helt enkelt vara lite tråkigt.

Därför föreslår jag helt och hållet mer könsrock: Mer kuk, fitta och andra könsord vid rätt tillfälle. Mer olydighet och mer band till det förflutna. Det kommer att bli roligare och underfundigare i hela samhället. Så tack Fröken Snusk och fortsätt att bli riden som en dalahäst eller för den delen att tändas som en gävlebock. Men om man inte klarar av det så är man helt enkelt tråkig.