Det skulle kunna vara en karikatyr. SVT Västs reportage om en person som okynnesbeställer kläder på internet för att senare sätta i system att returnera dessa. Personen i fråga blir då blockad av ett företag som arbetar med att beställa kläder på nätet, men sedan vänder hen sig till media för att gråta ut och få sina 15 sekunder av så att säga ”välkändhet”. Men vad är detta kändisskap värt? Är det värt att gråta ut i tv och framstå som vad man skulle kunna säga är en korkad blondin? Om någon blir förbannad för dessa rader ber jag genast om ursäkt. Men är du blond, egenkär och allmänt nonchalant mot att det finns människor som lever på att sälja kläder är du en korkad blondin. Dessutom finns det data på vad som illustrerar fallet.

Om du returnerar i snitt 92 procent av dina klädinköp på webben kanske du inte framstår som den medvetna kunden. Kanske du inte heller framstår som att du har alla hästar i hagen. Det kan till och med vara så att du framstår som bortskämd och relativt intelligensbefriad. Lägg till att det första du gör är att du vänder dig till media för att gråta ut och berätta om att du känner dig lite förorättad. Guldkornet i SVT:s reportage var att utbrista ”det känns som jag gjorde någonting fel”.

Tacka tusan, man ska inte svära, för att det är vad du gjort. Du missköter ditt shoppningkonto till den grad att företag som lever på människor som missköter sin shopping anser att du inte längre är en värdig kund. Det är inte NK:s Haute Coutre från den gyllene eran på 1930-talet som man är kund hos, utan ett helt vanligt företag som levererar kläder på nätet. Om man inte riktigt förstår detta finns det ett problem som är större än kreditvärdighet och preferenser för kläder. Man framstår helt enkelt som relativt intelligensbefriad och det behöver inte ens vara ens eget fel. Vi lever nämligen i vad som skulle kunna kallas för korkade tider.

Tänk på om människor skulle tänka ett steg längre. Försök kolla upp sin kroppsstorlek och storleken på plånboken. Om man skulle fundera ett steg längre när det gäller miljöaspekten. I skarpa ordalag: Jag kanske ska försöka minimera transportkostnaden för det jag beställer på nätet. Till och med att jag kunde masa mig till en butik för att i lugn och ro prova ut kläderna själv, då jag där hittar det som jag exakt vill köpa. Dessutom skulle man kunna fundera på vad jag verkligen tjänar när jag köper en massa kläder varje månad. Kanske är det till och med så att stilrenhet trumfar min köplusta?

Om jag lägger mindre pengar på kläder får jag medel till att njuta av andra saker.

Tänk om vuxna människor kunde unna sig att ta lite ansvar?

Se SVT:s reportage och bli förbannade. Det blev i alla fall undertecknad.

Läs även: Självklart har Lena Andersson starka poänger