Alla tröttnar på Charles Dickens, eller kanske är det inte så. Författaren, som levde i 1800-talets London, verkar alltid pricka rätt. Så är det med ”En julsaga”, som första gången publicerades på 1840-talet. Den håller sig och den är lysande och frågan är varför? Kanske handlar det om tidlösa komponenter för en bra ”story” eller så handlar det om bra iscensättning. Vi gillar helt enkelt Dickens.

Som när den senaste filmen med Jim Carrey, där han spelar Ebenezer Scrooge, från 2009. Den är bra, sevärd och empatisk och får alla att återupptäcka Dickens meddelande om att man ska vara snäll på julen. Tänk bara på sceneriet. Det är fantastiskt. Att se det digitala 1800-talets London får en helt enkelt att njuta, att höra lille Tims (Tiny Tim) hosta vuxet av tuberkulos får en att gråta. Dessutom kan man fundera över allt som faktiskt handlar om fattigdom: Att de kämpar och ändå väljer att skåla över en förjävlig arbetsgivare och att han faktiskt ändrar sig till slut.

Charles Dickens (1812–1870) har fascinerat människor i generationer. Så även mig. Det är därför jag alltid vill se om och läsa om ”En julsaga”. Och att vi har en komiker som vågar gestalta den allvarliga rollen som Mr. Scrooge är bara att applådera. Speciellt slutet. Det krävs helt enkelt en människa med humor för att våga gestalta det som är svårt att tala om.

Visserligen hade Dickens föregångare, inte minst William Shakespeare. Men tänk också på hur bra han faktiskt är. Du höjer dig, du funderar och mest av allt så reflekterar du som människa. Det är därför som den gamla julsagan alltid förtjänas att återläsas av en ny generation.

En snål jävel lär sig att uppskatta mänskligheten. Det är en bra story som man säger och det är en ännu bättre saga när man ser den med Jim Carrey.

En julsaga kan ses på Apple TV

David Lindén