På bokmässan i Göteborg samlas högt och lågt i en fantastisk blandning, från Star Wars till Svenska Akademien. Detta gör det till ett unikt evenemang utan motsvarighet i resten av världen. Här kan man skaka hand med sin favoritförfattare, och barn uppmuntras till ett livslångt lärande och läsande. David Lindén njuter storligen, och ser redan fram emot nästa mässa.
”I morgon kommer pöbeln.” Orden jag sa till en god vän och författare i fredags kväll var lika kärleksfulla som elitiska. Bokmässan i Göteborg som hålls på Svenska Mässan fyller 40 år och under åren har ett mönster utkristalliserat sig.
På torsdagen är det en branschtillställning med författare, förlag och tryckeri. Det går att jämföra med vilka branschtillställning som helst, men i stället för exempelvis bilar krängs förlagsvolymer och det förhandlas om royaltyersättning. Det sistnämnda tycker varje författare är för snålt, men det är lika tidlöst som litteraturen i sig. Strindberg klagade på dåliga royaltyutbetalningar och det gör säkert även Camilla Läckberg och Alex Schulman.
På fredagen kommer media och litterära kändisar som ska marknadsföra sin senaste bok. Kändisar likt artisterna Marcus & Martinus varvas med måltidsforskare som docent Richard Tellström, som i SvD:s monter gav en strålande exposé över 800 år av svensk mathistoria. Rent folkbildande, som att pommes frites först kallades potatisalm. Men de flesta besökare kommer på lördagen och söndagen. Mässan blir då en röra av både högt och lågt.
Som besökare kan man träffa både Svenska Akademien och Swedenborgsällskapet eller för den delen njuta av att stormtrupper från Swedish Garrison paraderade runt inne på mässområdet. Det sistnämnda har att göra med att ett av årets teman var rymden, och dessa utklädda Star Wars-figurer samlade in pengar till Barncancerfonden. Ett annat tema var samerna, och därför såg man ett stort antal vackra koltar som illustrerade att det var och är ett levande klädesplagg. Det sista temat handlade om att bokmässan i år fyller medelålders.
Om man ska försöka betrakta Bokmässan i sin helhet är den något unikt svenskt. Andra bokmässor som Hayfestivalen i England eller bokmässan i Frankrike är mer inriktade på branschen i sig eller en läsande överklass. Men här får alla plats och det är en ren välgärning att se ett stort antal skolungdomar som guidas av en driftig svensklärare.
Kanske skulle man kunna kalla mässan för något som är både högt och lågt eller frukten av det svenska välfärdssamhället. När man tittar på besöksantalet märker man också att vi fortfarande är ett läsande folk. Det behöver inte handla om så kallad finlitteratur. Det kan lika gärna vara några kändisar som har ”släppt en bok,” men här har vanliga besökare möjligheten att faktiskt få träffa exempelvis ledamöter av Svenska Akademien eller kulturchefer för större tidningar. En öppenhet som inte hade existerat i exempelvis Frankrike eller USA.
När Conny Jakobsson och Bertil Falck fick idén att 1984 starta en bokmässa i varvsstaden Göteborg visste de inte att de startade en litterär lavin som skulle bidra till att göra boken lite sexigare och höja statusen för författare.
Men självklart finns det, för att använda politikerspråk, utmaningar. En sådan är att det fysiska läsandet minskar bland ungdomar. Det är därför som bokmässan behövs ännu mer än på 1980-talet. Om man får upp ögonen för en bok öppnar det en livslång kärlek till det tryckta ordet, och det är stort att någon gång få möta sin favoritförfattare. Det behöver inte vara pretentiöst och kan göras för ett billigt dagspass i ett Göteborg som är lika vackert som det alltid är på hösten.
Författare behöver sin ”pöbel” mer än ”pöbeln” behöver sin litterära elit, och det är något som varje person som lever på att skriva förstår.
Vi ses nästa år på Gothia Towers i det vackra Göteborg!
