Det är kul med krokodiltårar. Ett par sådana tillhör Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson när hon skriver om att Sverige mår bra av polarisering. Egentligen finns det inget att invända emot det då grundtesen i krönikan är att ett sunt samhälle trivs när åsikter stöts och blöts, men så är det den där lilla detaljen om tidigare gärningar.

Karin Pettersson har en lång gärning inom socialdemokratin. Ett typexempel är hennes gärning på Finansdepartementet när vår statsminister hette Göran Persson. Förlåt mig att jag minns men hans meddelande var att Sverige skulle hålla ihop och att vi löser det ”tillsammans”. Visserligen var jag partisk då jag var med i Moderata Ungdomsförbundet men mina synder hoppas jag preskriberas likt andras.

Hennes krönika har nämligen poänger. Självklart mår Sverige bra av mångfald inom åsikter. Till och med varje kreti och pleti skulle erkänna detta. De flesta av oss gillar pluralism, men så är det denna dubbelmoral. För man kommer ihåg att ”Sverige ska hålla ihop” och varje liten del utom den så kallade åsiktskorridoren var i paritet med fascismen. Man ska hylla konvertiter och inte jaga kättare, brukar man säga, men detta är så komiskt så man måste påpeka det.

Vill man enighet eller inte? Det är frågan det svenska etablissemanget bör ställa sig. Frågan är svår att svara på av den enkla anledningen att man inte vet. Detta gör mig fundersam för jag tror inte det.

Läs även: Kultursveriges kackel är en sedvanlig ton