”Idag dog mamma, eller var det igår?” Författaren Albert Camus’ (1913–1960) öppningsord i romanen Främlingen (1942) fångade en hel värld och beskrev för den internationella publiken ideologin existentialismen. Monsieur Meursaults vardag i det koloniala Algeriet – ett så kallat departement som var lika franskt som dagens Örebro är svenskt – kommer upp till ytan. Det är en skrämmande skildring av hur det är att verkligen tvivla. Kort och gott handlar det om existentialism – varför finns jag – och en vänlig dask till kollegan och även han Nobelprisvinnare, Jean Paul Satre.

Albert Camus var en av Frankrikes främsta filosofer. Men ofta relativt missförstådd. Det handlar i mångt och mycket om att han var oense med Sartre om Algeriets frihetsrörelse. Det är också därför som varje person av kvinna född borde läsa Främlingen för det är inte bara en roman utan snarare en skildring över konsten att tvivla. Talande är att han fick Nobelpriset i litteratur ett par år innan vännen Sartre och talande är att de i princip ”gjorde slut” med varandra över konflikten i Algeriet. Men varför är Camus så pass glömd?

Kanske för att han inte stod på fel sida av historien, eller så gjorde han det? Camus var en stor anhängare av att Algeriet skulle fortsätta vara franskt och det var på ren svenska ingen konstig åsikt att ha på den tiden. Snarare det motsatta: det handlade om att bevara ett franskt territorium, men då Sartre och Simone de Beauvoir hoppade på det då politiskt korrekta tåget landade Camus fel. Han var så att säga på fel sida av historien. En roll som han verkligen inte förtjänar.

Det är därför som alla bör läsa Främlingen. För det är en fascinerande roman: den avhandlar just detta evinnerliga tvivel som varje människa brottas med. Varför finns vi? Vad gör vi med vår stund på jorden och varför begår vi de handlingar som vi gör? Det är precis allt det som man bör diskutera med existentialismen, och den som har någon släkting som rent krasst behöver ”tänka till” är det en rekommendation att köpa boken.

Nu så här i juletider är det alltid klokt att tänka till. Oavsett religiositet eller inte så kan det tjäna att i mörkret reflektera och då bör man sätta sig med en god bok. Den boken som är bäst för just reflekterande är Främlingen, för att du börjar fundera. Över dig själv och din omgivning. Den är på många sätt helt värdig att tilldelas Nobelpriset och det faktum att den fick det är bara att applådera. Men till protokollet ska läggas att Sartre tackade nej och återkom när han hade pengaproblem några år senare. Det gjorde dock inte Camus men det som rånade världen på en god berättarröst var att han dog i förtid.

Världen blev rånad på en människa och vi på en god författare!