Kommer ni håg House of Cards? Alltså inte den amerikanska versionen utan riktiga House of Cards, som skrevs av brittiska premiärministern Margaret Thatchers tidigare rådgivare Michael Dobbs och sändes på 1990-talet. Ian Richardson som spelade huvudrollen sir Francis Urquhart fångade en hel värld och i serien sa han bland annat att en riktig skandal måste handla om det människor förstår som sex eller pengar.

På ett personligt plan håller jag fullständigt med Ian Richardsons rollfigur och speciellt efter att SVT:s Uppdrag Granskning sände programmet Maktens bostäder. Men det handlar också om ren resignation eller snarare det enkla talesättet ”jag ger upp”. På fullaste allvar har vi återigen politiker som fifflar, trixar och skarvar för att få några extra kronor. Detta trots att riksdagsledamöter åtnjuter ära, värdighet och en välfylld plånbok.

På många sätt kan det sammanfattas som rent mygel i att skriva sig hos ett syskon eller att inte ha en fungerande toalett. Men det är faktiskt roligare att skratta åt problemet som det är, till skillnad från det faktum att vi har makthavare som på många sätt blir dummare och dummare, för att anspela på en populär film.

Om vi ska ha skandaler varför har vi så tråkiga som handlar om att våra makthavare ska maximera sina egna ersättningar? I Frankrike är det snarare legio än undantag att presidenter har fler än en älskarinna. Till den nivån att François Hollande (president 2012–2017) vann i popularitet när det avslöjades att han hade en mätress, men vars opinionssiffror sjönk när han fotades åka moped till sitt kärleksnäste.

En annan favorit är den brittiske parlamentsledamoten Douglas Hogg som fick bidrag för att renovera vallgraven runt sitt slott Kettletthorpe Hall. Han ville ungefär känna sig ”säker”, vilket i sig renderade en rad roliga skämt. Men faktum kvarstår:

Jag har hellre fifflare som Douglas Hogg eller François Hollande för de åstadkom sitt ljugande med någon form av stil. Detta till skillnad från att skriva sig hemma hos sin bror (Helena Bouveng (M)) eller i ett hus där man bokstavligen måste gå och skita i bondens lada (Jörgen Hellman (S)).

Troligtvis skulle allt detta kunna gå att skratta åt. Men det fastnar i halsen. För det handlar om något så enkelt som att vi lever i konstiga tider. Vi är en nation som, förvisso tillspetsat, men ändå, vill fördumma sig.

En utveckling som märks inte minst på att vissa av våra folkvalda fortsätter att sko sig på våra gemensamma skattepengar. Det är en utveckling som inte bara är erbarmlig utan rent av ledsam.