Alla svenskar som har sina längre rötter i Sverige har någon släkting som en gång i tiden har emigrerat till det stora landet i väster. Om detta vittnar inte minst den klassiska VM-låten från sommaren 1994: Vi har länge grävt guld i USA. Detta märks också när man analyserar oss själva såsom folk och mentalitet. Tillbaka från Nya Sveriges 1600-tals koloni till att Michigan har en stark svenskkoloni som fortfarande vårdar sitt arv. Alternativt det faktum att drösvis med svenskar tar emot avlägsna släktingar från USA, inte minst under den vackra svenska sommaren. Titta bara på diverse program på SVT som handlar om just detta.

Min personliga favorit handlar om just dessa långa linjer. Att vi som nationer har existerat bredvid varandra och har haft ett långt utbyte som inte minst har manifesterats i Vilhelm Mobergs vackra utvandrarsvit som fick en nyfilmatisering som tyvärr inte höll måttet. Man behöver inte göra om Karl-Oskars och Kristinas öde till någon modern tappning av mångkulturen. Men det stannar inte ens där. Sverige var bland de första nationerna som erkände den nya republiken USA på 1700-talet och vi har ett stort antal svenskar som stred i det amerikanska frihetskriget. Detta tack vare att regementet Royal suédois var ett franskt regemente bestående av franska legosoldater vilka hyrdes ut till den nya republiken. Berömda medlemmar var Axel von Fersen och Curt von Stedingk, men det fanns många fler som var villiga att strida.

Vi har helt enkelt långa och starka band till USA vilket migrationen bevisar. Det är kanske därför som vi också brukar kallas för den mest amerikaniserade nationen utanför den engelskspråkiga sfären. Ett beteendemönster som uppstod efter andra världskriget. Tidigare hade vi sett på Tyskland med beundran men av lätt insedda skäl vände vi blicken mot väster 1945. Vi ville ha Coca Cola, Levisjeans och stora vrålåk. Det sistnämnda gör sig fortfarande påmint i form av raggarkulturen. En äkta svensk subkultur

Likaså kan man se det inom politiken. Det alliansfria landet var en lydig och stark medlem av Västalliansen under kalla kriget och detta oavsett om Olof Palme och andra ville få oss att tro att så inte var fallet. Därför är det nästan befriande med vår Natoprocess och detta i meningen att vi äntligen bekänner färgen. Äntligen slutar vi ljuga och äntligen får väljarna inse sanningen. USA är helt enkelt den stormakt som vi historiskt känt oss närmare. Den enda konkurrensen skulle vara Frankrike på 1700-talet men det var snarare en form av ett elitprojekt även om franskan letade sig in i det svenska språket. Men det är en helt annan historia.

Idag är det den amerikanska republikens nationaldag: Grattis. Må ni få fira fler sådana!

Good Bless the USA.