Det medeltida handelsförbudet borde tjäna som en ständig inspirationskälla. Men det är inte lika nutida som många vill göra gällande, skriver David Lindén.
Hansaförbundet är något som många svenskar har en relation till, eftersom man har hört om det i skolan. Dessutom har det på senare tid börjat återkomma i dagspolitiska diskussioner när det lyfts fram som ett exempel på att Sverige en gång i tiden har varit mångkulturellt. Men det sistnämnda är på många sätt helt taget ur luften då det handlade om en ekonomisk elit i städerna. Samtidigt är det bra att vi åtminstone känner igen namnet ”Hansan” och det hade varit ännu bättre om fler människor visste lite mer om vad det faktiskt var.
Den löst sammansatta handelsfederationen Hansan var den europeiska medeltidens verkliga stormakt. Den sträckte sig från dagens Norditalien till Ryssland och alla härskare som ville försöka åstadkomma något var tvungna att förhålla sig till den. Men det var ingen union med moderna mått mätt och inte heller en medlemsorganisation som våra dagars Svenskt Näringsliv. Det var ett nätverk som inbördes kunde käbbla, bråka och finansiellt kriga med varandra men alltid slöt sig samman när det gällde det absolut viktigaste. På ren svenska: att tjäna pengar.
I Sverige var Visby på Gotland och Stockholm två prominenta hansestäder. Dessutom har de spelat en stark och aktiv roll i den svenska historien. Den som gillar det förflutna vet att det var tyskarna som på många sätt byggde upp den svenska medeltidskulturen. Men det skedde inte friktionsfritt. Ett exempel är från Vadstena klosters diarium, dagbok, som talar om nöden i landet i slutet av 1300-talet då ”korparna satt på berget” och ”tyskarna regerade”. De var en rik grupp som dominerade i våra små städer. Det är därför det inte riktigt går att använda Hansan som ett historiskt exempel när man diskuterar modern integration. Men som den verkliga elitgrupp de var gjorde de skillnad. Det är därför uppseendeväckande att vi i svensk historia inte har skrivit några heltäckande verk över Hansaepoken sedan 1950-talet. För den kunnige är den syntesen ett verk som det bara är att producera.
Den som vill få en modernare bild av Hansan behöver åka till Lybeck, lätt att nå med färjan från skånska Trelleborg. År 2015 invigdes det Europeiska Hansamuseet med stöd från EU och det är varmt att rekommendera som besöksmål. Ny forskning varvas med fynd från Lybecks historia som handelscentrum, vilken går tillbaka till 1100-talet. Lybeck är på många sätt synonymt med Hansan även om förbundet aldrig hade en riktig huvudstad. För den som får blodad tand är det dessutom roligt att utställningen har en stor samling originaldokument. Men det kan många även anse vara överkurs.
Det europeiska Hansamuseet är ett av de museer som verkligen gör skäl för tiden. Du blir klokare, gladare och mer bildad efter ett besök. Man ska inte heller sticka under stol med att staden Lybeck har mycket att erbjuda som utflyktsmål och har spelat en magnifik roll i den svenska historien. Det var här Gustav Vasa vilade ut före återkomsten till Sverige och så finns det god marsipan. Men detta är två helt andra historier.