Facebook noscript imageLindén: Häxtron kommer alltid tillbaka
Kultur
Lindén: Häxtron kommer alltid tillbaka
Alla tider behöver ett visst mått av övertro på faror. Foto: WikiCommons Public Domain
Alla tider behöver ett visst mått av övertro på faror. Foto: WikiCommons Public Domain

Varför ska ett av Sveriges mest välrenommerade universitet understödja klimatångest? Dagens situation är ingenting jämfört med kalla kriget. Ungdomar mår inte bra av en överslätande vuxenvärld.

Linköpings universitet har startat behandling mot ”klimatångest”. Den där känslan att jorden kommer att gå under i morgon om vi inte gör exakt som Greta Thunberg säger. Vid första anblick kan detta anses vara något lovvärt eller till och med bra. Det är bara synnerligen elaka individer som tycker det om att en medmänniska mår dåligt. Likaså är det inte fel att forska om klimatet och en fördel om vi minskar våra fossila utsläpp. Problemet med acceptansen för klimatångest som fenomenet handlar om något betydligt större.

Den som varit ung vet att det inte alltid är den bästa perioden i livet. Funderingar, som gäller allt mellan familjebildning till yrkesval och framtiden, inträffar med jämna mellanrum. Lite krasst är det tankar som alltid funnits i det allmänna medvetandet. I alla fall sedan Johann Wolfgang von Goethe i slutet av 1700-talet publicerade romanen Den unge Werthers lidanden. Men oron, missnöjdheten och, ja, även ungdomlig ångest är känslor som går över. En fundamental fas av vuxenblivandet är att inse att livet inte alltid är en dans på rosor.

Läs även: Linköpings universitet har startat terapi mot klimatångest

Kanske till och med att livet är svårt, stundom förjävligt och att det är helt acceptabelt att misslyckas, spotta i näven och därefter ta nya tag. Men missförstå rätt: Psykisk ohälsa existerar, det är bra att den behandlas och ingen ska sticka under stol med att den världsisolering som vi alla genomgår kommer att ha negativ inverkan. Speciellt på unga människor som behöver röra sig i omvärlden för att förstå den. Det är därför adlandet av klimatångest till ett reellt problem inte bara är kontraproduktivt utan farligt.

Alla tider har krävt en överliggande fara för att motivera och ibland entusiasmera. På 1600-talet var det häxor, troll, spöken och annat otyg som fanns utanför stugknuten. Det kan en modern människa skratta åt men det kokar ner till enkel psykologi: För barn var det farligt att befinna sig i skogen där det fanns vilda djur. Därför kunde man skrämma dem att stanna hemma med tron på det övernaturliga. Kalla krigets mer reella hot om kärnvapenkrig användes även det för att pränta in viktiga saker som hur man skulle agera vid en brandövning. Men klimatångest är något annat.

Läs även: Greta Thunberg försvarar aktivismen - man måste göra människor arga

Det handlar om att vuxenvärlden så gärna vill applådera ungdomars engagemang att man adlar oro till en psykisk diagnos. För det är inte samma sak. Oro skapar handlingskraft medan ångest paralyserar. Det är helt enkelt vuxenvärlden som har kapitulerat för att man ängsligt vill passa in i den stora berättelsen. Det är därför som Thunberg anses närmast helgonlik. Men det hjälper varken ungdomar med psykiska problem eller klimatet.

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu