Varför börjar jag tänka på TV-programmet ”Har du hört den förut?” när jag följer den senaste diskussionen om regeringens förslag att begränsa särlagstiftningen för Kombilotteriet? Programmet som sändes 1983–2005 bestod av ett antal komiker som drog allmänt kända ordvitsar. På ett personligt plan fann jag det föga roligt men just termen ”har du hört den förut” poppade upp i hjärnan när jag läste det senaste alstret av Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg. Det innehöll nämligen samma gamla skåpmat som alltid.

Demokratin är hotad! Fascismen står för dörren! ”¡No pasarán!” Den sistnämnda frasen är lånad från den republikanska sidan under spanska inbördeskriget och passande då Lindberg dessutom har startat podd med Henrik Arnstad. En man som har anklagat den dåvarande moderate riksdagsledamoten Hanif Bali för att samarbeta med nynazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) och karvat ut ett levebröd genom att se fascister lite överallt i samhället. Han är på många sätt beviset på att svenska vänsterintellektuella borde höja sig ett snäpp. Detta trots att han skrivit en biografi över den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss. Podden innehöll också vad man lätt skulle kunna kalla för snömos. Men tillbaka till ursprungsämnet.

Demokratin är helt enkelt inte hotad. Den hotas inte av att Tidöpartierna vill att rätten till abort ska inkluderas i grundlagen, den hotas inte heller av att Sverigedemokraterna står bakom vapenexporten till Ukraina och den hotas inte av att man vill se över lagstiftningen för lotterier, så att Socialdemokraterna ska ha ett stöd som är i paritet med deras storlek. Kombilotteriet som är gamla A-lotteriet var snarare motsatsen till demokrati. Det var ett sätt för det maktbärande partiet att kunna sko sig själva. Ungefär som att konservativa Torypartiet i Storbritannien länge arbetade mot att man skulle offentliggöra vilka som hade donerat till dem. Men att Socialdemokraterna vill strida med näbbar och klor för att behålla sitt lotteri är fullt förståeligt. Människor brukar vilja behålla sina privilegier. Ungefär som de inom adeln som på sin tid motsatte sig avskaffandet av ståndsriksdagen. Det ska dock nämnas att det finns saker som definitivt hotar vår demokrati, men dessa bryr sig Anders Lindberg föga om.

Exempelvis stängdes Sverigedemokraternas webbhotel ned 2006 vilket bidrog till dåvarande utrikesminister Laila Freivalds avgång. Att UD kontaktar en utländsk webbplats för att stänga ner en hemsida för ett politiskt parti som verkar inom lagens hank och stör är något som troligtvis händer från Ungern alternativt Kommunistpartiets sida. Ett ytterligare hot mot demokratin skulle man kunna kalla de som anser att det borde vara olagligt att bränna en bok vissa anser helig. Detta strider mot den generösa svenska yttrandefrihetslagstiftningen vi i olika varianter har haft sedan frihetstiden. Om den kan man tycka vad man vill men den är till syvende och sist till för att skydda det obekväma eller det förkastliga.

En tidigare chef som var allt annat än anhängare av Rasmus Paludan eller Sverigedemokraterna brukade påpeka att Sverige under efterkrigstiden toppade utgivningen av nazistisk litteratur. Med tillägget: Det ska vi vara stolta över.

Att begränsa yttrandefriheten är ett hot mot demokratin men att reglera lotterier är det inte.