Tänk om vi hade varit som Turkiet. Tänk om vi hade blockerat all hjälp inom EU så länge vi inte fick komma med i Nato. Dessa mörka tankar var det första som slog mig när jag läste om den fruktansvärda jordbävningen i Turkiet. Men så slog det mig att det handlar om att vanliga människor har dött och till detta ska läggas något större än så. För denna jordbävning handlar både om människoliv och vår gemensamma kultur. När jag skriver ”vår” så betonas verkligen detta. Det är västerlandets kulturarv som har blivit förstört, och detta i kombination med förlusten av människoliv bör vara det bärande när uppmaningen om att hjälpa ska hörsammas.

Turkiet är och har alltid varit porten mellan Asien och Europa alltsedan de gamla grekerna, och det är inte en tillfällighet att antikens Troja ligger i dagens Turkiet. Hemmet för Hektor, Akilles och Helena och grunden för den västerländska litteraturen. Utan Iliaden inte denna text, men det handlar inte bara om gammal litteratur. Det bysantiska imperiet var bron mellan öst och väst och den som har stått vid Galatabron och blickat ut över Bosporen förstår detta. Här är verkligen bron mellan två kulturer och därför gjorde det extra ont i hjärtat när jag fick höra att en bysantisk borg som i mer än tusen år stått pall för alla krig och invasioner föll offer för denna jordbävning. Det är kort och gott vår kultur som har blivit ett offer i denna jordbävning.

Därför ska man inte i nuläget tänka på despoten Erdoğan, även om man i ett visst cyniskt läge kan säga att det här kommer att gynna oss som anser att yttrandefriheten och Natoansökan spelar roll. Men det handlar så klart i första hand om att rädda människor, hjälpa till att återskapa ett samhälle och även vad som skulle kunna kallas för en bärande del av det västerländska kulturarvet. Därför uppmanas varje vettig människa som har råd att skänka en slant till Röda Korset i nuläget. Organisationens muslimska motsvarighet Röda Halvmånen bedriver ett bokstavligt livsviktigt arbete i området. Vad man tycker om despoten Erdogan får komma senare, eller för att parafrasera Bibeln: Nu finns det varken Erdgogananhängare eller grek. Det handlar om människor.

Däremot kan man ställa sig den elaka frågan: Hur hade regimen i Ankara reagerat om vi hade bett om hjälp? Men svaret på den frågan vet alla. Vi grisaktiga Natoanhängare som vill kunna häda är bättre än despoter. Så är det.