Vladimir Putin har invaderat Ukraina och frågan är vad världen kommer att göra nu. Tyvärr finns det inte något enkelt svar och det kommer nog att vara en del om Ukraina och Ryssland i media framöver, eftersom det är ett oerhört viktigt ämne. I ett svenskt sammanhang kan också Ukraina-frågan tyckas apart eller rent av främmande. Men om man ställer sig frågan vad vi har att göra med det landet och den konflikten, då kan det vara nyttigt att läsa lite historia. Ukraina är mer relevant för Sverige än vad många svenskar tycks tro.

Det går att börja med prinsessan Kristina Ingesdotter som gifte sig med fursten Mstislav av Kiev. Hennes dotter Ingeborg vördas än idag som ett ortodoxt helgon och det visar vilka band Ukraina och Skandinavien historiskt sett har haft med varandra. Det är helt enkelt inte speciellt långt mellan Stockholm och Kiev, snarare tvärt om. Fågelvägen är det faktiskt längre mellan Malmö och Boden.

Så kan vi återvända till den ständigt uttjatade Karl XII. Kosackhövdingen Ivan Mazepa allierade sig med den svenska armén och ukrainska kosacker kämpade tillsammans med blågula karoliner vid Poltava. Vårt största nederlag någonsin och samtidigt fröet till myten om vår egen storhet. En blågul dolkstötslegend eller för att citera Esaias Tegnér:

Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram.
”Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!

Ukrainas flagga sägs vara inspirerad av den svenska och om detta tvistar de lärde. Men en sak är ändå säker. Vi har betydligt starkare band till Ukraina än till andra konflikthärdar i världen där vi har ”öppnat våra hjärtan”, för att parafrasera tidigare statsminister Fredrik Reinfeldts ord. Mannen som då det begav sig kallade försvaret för ”ett särintresse” men som numera hävdar att ”idag är vi alla ukrainare”.

Det hade förvisso varit trevligt om det var så. Men i ärlighetens namn ser det rejält mörkt ut. Troligtvis kommer väst att inte svara och Putin får fortsätta att härja fritt i Ukraina. Men å andra sidan kanske det är slutet på just den här diktatorns göranden och låtanden. Det kommer dock vara ett långdraget slut och en otroligt desperat person som enträget vill klamra sig kvar vid makten. Kort och gott kommer det att bli blodigt, otrevligt och rent av skrämmande. Vi måste inse att detta är ett nytt normalläge och om det blir det riktigt ruskigt kan vi bara upprepa samma fras likt en bön:

Ukrainas sak är också vår!