Vad är en god roman? Det är en fråga alla kan fundera kring. I mitt eget fall brukar jag säga att den goda romanen speglar sin tid och alltid reflekterar tidlösa saker. Som Leon Uris (1924–2003) roman Exodus, som första gången publicerades 1958. Det är en lysande roman som handlar om födelsen av staten Israel. Frågan är varför man inte skriver några liknande idag och svaret är att jag inte vet. Det hade varit en fröjd att höra om Ari Ben Kanan, Dov Landau och alla andra. Men det går nog inte idag, för det är inte vad man skulle säga korrekt.

Romanen Exodus är raffinerat uppbyggd. Det är helt enkelt en äventyrsskrift med sina fel och brister. Man kan diskutera varför den blev så stor, men den handlar helt enkelt om intressanta saker. Uppror i Warszawa-gettot, flykt över Medelhavet och att bygga en gemensam kibbutz. På den nivån är det enkelt, men det finns större aspekter också: Att bygga en nation och att adressera vad som skulle kunna kallas för antisemitism.

Det är därför som man aldrig kan slippa ifrån Exodus. Det är en bok som alla på många sätt behöver läsa. Det är inte att undra på att den blev kult inom den dåvarande arbetarrörelsen. På den tiden var den ultimata formen av socialism den israeliska kibbutzen. Frågan är varför den inte är det idag? Men detta hör inte hit. Fler borde läsa romanen av Leon Uris även om den har sina fel och brister.

På ett personligt plan tänker jag fortfarande på att den borde ha blivit film i nutid. Men det kan man nog inte önska sig även om man vill. Men hoppet är det sista som överger en, även om man gillar romanen. Att vilja se filmen om Israels grundande är helt enkelt lite för kontroversiellt i nuläget.

Läs även: Ett porträtt av en människa!

David Lindén