I sin mest berömda pjäs fångade August Strindberg köns-, klass- och känslodynamik till den grad att den fortfarande spelas. Sveriges svar på William Shakespeare var så mycket mer än en innovativ navelskådare.
Det finns fog för att påstå att 2000-talets hetaste svenska teaterföreställning var när Dramaten i Stockholm 2006 satte upp August Strindbergs Fröken Julie. Inte het i intellektuell bemärkelse: berättelsen om fröken Julie och betjänten Jean spelas med jämna mellanrum både i Sverige och utomlands. Hettan rörde skvallerfaktorn, då Mikael Persbrandt spelade Jean mot Maria Bonnevie som Julie. De hade just separerat och det var på den tiden Persbrandt figurerade på löpsedlarna på grund av sitt stökiga privatliv och inte för de stora skådespelarkvalitéer han faktiskt besitter.
August Strindberg skrev kammarspelet om vad som utspelade sig en midsommarnatt 1888 och den är med fog den mest spelade Strindbergpjäsen i världen. Dessutom lönar den sig att läsa och det är därför den är med i denna julkalender. Faktum är att den är så pass populär att man i alla fall tidigare kunde köpa exemplar av den på PocketShop.
Svaret på frågan om varför den är populär går att söka i dess dynamik. Bra teater är lite som en bra Hollywoodfilm och trots den strama estetiken har Julie allt: Klass – han är betjänt och hon överklass, känslor – de har båda drömmar om hur samhället ska vara och så klart den erotiska spänningen dem emellan. Samtidigt går det att variera pjäsen för att spegla sin tids stora frågor. Talande är att den sattes upp i Sydafrika under apartheidtiden med en svart Jean och vit Julie, men varför inte göra det motsatta? August Strindbergs styrka som dramatiker låg i att hans verk hela tiden kan justeras och anpassas för att tilltala publiken här och nu. Det är en kvalitet som han delade med William Shakespeare. Men tyvärr är Strindberg ibland mest ihågkommen för att han hade relationsproblem och han kunde rent ut sagt vara ett svin. Men det hör inte hit, då han är tidlöst kraftfull som författare.
Den som har möjlighet rekommenderas varmt att inhandla ett exemplar av Fröken Julie och gärna i kombination med några av hans andra dramer. Förvisso har även de kvalitéer, även om ingenting står sig jämfört med den tidlösa uppgörelsen mellan två människor en het midsommarnatt. Det visste Strindberg och det är därför en ynnest att vi mer än hundra år senare med jämna mellanrum får bevittna detta på teatern. När ni läst pjäsen är det nämligen varmt rekommenderat att gå och se den.
Helst på Dramaten under ett Stockholmsbesök.
David Lindén
