Om Nyamoko Saubinis avgång är jag inte riktigt skickad att leverera en god analys. Men det är tydligt att Liberalerna är ett djupt splittrat parti, vilket dock inte är någonting nytt. Ett gammalt skämt lyder att om du samlar tre folkpartister i ett rum så vinner den med fyra avhandlingar i bagaget diskussionen. Det verkar dock finnas en form av krisinsikt och det bottnar i att vice partiledare Johan Pehrson nu får leda valrörelsen. Ett beslut som nog är klokt i denna stund.

Johan Pehrson är en mycket fascinerande person. När jag bodde i Örebro hade jag privilegiet att umgås med honom på ett personligt plan och till och med gästa hans 50-årsfest. Det var en rolig baluns, men det handlar inte bara om förmågan att hålla låda. Under den glada fasaden finns en stark tänkare som under hela sitt politiska liv alltid varit den som vågat säga sanningen. Om människor inte minns var Folkpartiets slogan i valet 2006 ”att ställa krav är att bry sig” och i detta var han drivande. Nu vet inte jag hur sannolikt det är, men om han inte hade kört för fort i valet 2006 så hade han nog blivit justitieminister. I stället valde den försiktige Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask och vi vet ju alla hur det gick.

Pehrson har humor och är en allmänt glad person. Han skäms inte heller för skavanker som förkärleken att äta en god pizza. Som ledarskribent på liberala Nerikes Allehanda kan jag även intyga att han kunde humoristiskt berömma ledartexter där man tvålade till honom. Detta till skillnad från andra magsura lokalpolitiker. Det handlar dock inte bara om det.

Om man har sett Johan Pehrson ”in action” som valtalare eller debattör så vet man att Liberalerna nu har en ärlig chans. På många sätt påminner han om Bill Clinton i det att han kan prata med vem som helst och dessutom omvända personen som först var oerhört förbannad på honom. Det har jag själv sett på Bishop Arms i Örebro när en potentiell AfS-väljare gick fram och skulle läsa lusen av honom men slutade med att samma väljare skulle kryssa Johan Pehrson.

Pehrson är en uttalad pragmatiker och kan dessutom hålla tal. Han är också genuint skolad i partiet och kommer troligtvis att hålla de som inte gillar honom i schack. Han har lång parlamentarisk erfarenhet och han kan dessutom marschera ”gata för gata och kvarter för kvarter” för att citera vad han själv har sagt. Kort och gott är han en kämpe.

I valet 2018 gav jag honom mitt personliga kryss och jag överväger att göra det igen.

Grattis, Liberalerna, och kör hårt Johan Pehrson!