Varför har vi i Sverige så svårt för att definiera problem och sedan föreslå lösningar? Kanske beror det på den klassiska samförståndsandan. Den har varit vår styrka men kan också bli en strykräddhet som kan bli vårt fall.
Författaren Vilhelm Moberg, som politiskt gick från att ha varit socialdemokrat till att bli folkpartist, brukade säga att hans bäste vän var högerpartist (moderat) och att han kunde slå följe med honom alla dagar utom valdagen. På ett sätt är detta en sedelärande anekdot. Man ska kunna lägga politiken på hyllan och stundom ägna sig åt den lilla världen, en inställning som förtjänstfullt formuleras av Ingmar Bergman i filmen Fanny och Alexander. Men ibland fungerar inte detta. För ibland måste man ägna sig åt politik och att försöka hitta gemensamma lösningar.
Dessa tankar poppade upp i huvudet efter ytterligare ett program om svensk integration. Tidigare Bulletinmedarbetaren Paulina Neuding formulerade tanken glasklart med en enkel fråga:
– Varför lär dom sig inte svenska?
Detta är något vi i den svenska diskussionen nästan alltid tassar kring. Ingen vill ju vara den som orsakar dålig stämning och ändå är detta pudelns kärna. Vad beror vår offentliga rädsla på? Kanske just att vi inte vill vara elefanten i rummet och att vi är impregnerade i att hitta gemensamma lösningar. En mentalitet vi har haft ungefär sedan Dackefejden och som varit vår styrka. Fram till nu då vi står med den största ”integrationsutmaningen” någonsin, för att använda ett fikonspråk lånat av våra makthavare.
Moderatledaren Ulf Kristersson har kärnfullt formulerat dessa tankar i ett citat:
– Att kräva perfekt svenska är snobbism och att kräva begriplig svenska en nödvändighet.
Frågan är varför etablissemanget inte omfamnade detta tidigare? Tyvärr bottnar det i den berömda svenska rädslan för konflikter. Ingen vill ju vara den som orsakar dålig stämning på festen eller för den delen i politiken. Kort och gott skulle vi behöva lära oss att diskutera också svåra frågor. Men det lär tyvärr ta tid.
Den dagen då vi hittar en lösning på att ta upp obekväma ämnen kommer vi som samhälle att må betydligt bättre. Men till dess kommer vi att behöva leva med de problem som vi har i dag. Tyvärr ligger det också i farans riktning att vi äventyrar den svenska tilliten som är något vi tidigare varit stolta över. Den utvecklingen är rent ut sagt läskig.
