Sverige är ett land som tycker om sina konspirationer. Tänk exempelvis på mordet på statsminister Olof Palme 1986. Efter att det slutade i ett västgötaklimax har det ersatts av färjan Estonias förlisning 1994. Om detta kan man tänka mycket: Transporterade man vapen? Var det en konspiration eller gick allt helt enkelt åt helvete? På ett personligt plan håller jag med det sistnämnda även om man tycker att de baltiska republikerna, som var relativt nya som självständiga nationer, hade vad man skulle kunna kalla för skumma transporter. Det var inga konstiga transporter och allt som gick fel med Estonia gick också fel.

Den där natten kom att prägla den svenska historien och det handlar inte om att det var taffligt skött. Snarare om att krishanteringen rent ut sagt gick åt helvete: Sverige var inte medietränat. Till detta ska läggas att Carl Bildt och Ingvar Carlsson troligtvis var i chock. Det är därför ingen ansvarig vill säga att vi gjorde fel. Att ena personen säger bärga, andra säger gravfrid och någon annan säger mittemellan säger mycket om hur vårt land var på den här tiden. Före Estonia hade vi i princip bara haft mordet på Olof Palme och Lasermannen som de stora nationella katastroferna. De som nationen inte fick sörja över.

Tänk exempelvis på rymdfärjan Challenger som idag håller 37-årig minnesdag. En av USA:s största sorger sedan andra världskriget och närliggande med Estonia. En av många anledningar till att detta inte blev en konspirationsteori är det faktum att regeringen krishanterade rakt på sak. Sverige var fortfarande relativt oskyldigt 1994 och detta bottnar i att vi inte visste vad stora nationella kriser var för något. Det kan man tycka vad man vill om, men lik förbannat var det så. Men varje nation behöver sitt trauma och det är därför som man behöver älta Estonia och att anhörigföreningen tycker att den nya kommissionen gjorde fel för att det inte längre lämnas rum för spekulationer. Det kan kallas för nationell terapi och det är på många sätt det farligaste att hamna i.

Låt oss därför komma ihåg en sak: MS Estonia bör vila i frid och likt Challenger bör vi alla andra hjälpa till för att detta ska ske. Även om någon vill det behöver vi inte fler konspirationer. Färjan sjönk på grund av dåligt bogvisir och sådant händer.