Nordiska museet är en av Sveriges pärlor och kommer att fortsätta att vara det, skriver David Lindén.
Den som säger att historien inte är beroende av individer har mycket att bevisa. Man skulle till och med kunna säga att de inte har gjort sina nödvändiga efterforskningar. Det ska dock nämnas att individernas förmåga att ändra historiens lopp inte bara handlar om storpolitik. Historien är beroende av sin Gustav Vasa, sin Churchill eller sin Emmeline Pankhurst, eller för den delen sitt dammiga museipar vars positiva insats vi än idag lever med.
Häromdagen fyllde Nordiska museet i Stockholm hela 150 år och detta bottnar i att makarna Artur och Sofia Hazelius fick den maniska idén att skapa ett museum över Sveriges kulturarv. Artur Hazelius (1833–1901) grundade också Skansen, men makan Sofia (1839–1874) ska inte glömmas i detta sammanhang.
Fordom skulle man säga att hon var hans musa, men det går lika bra att säga sparringpartner. Hon var den som pushade, påpekade och utbrast ungefär att: Du gör arbetet bättre. Det är därför som Nordiska museet har stått sig och frågan infinner sig att ingen riktigt har uppmärksammat henne. Varför? Kanske för att man har glömt att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. I alla fall kan man konstatera att ett av Skandinaviens äldsta museer har stått sig.
På sina 150 år i verksamhet kan det ståta med ett stort antal imponerande samlingar. Vad som likt Skansen startade med allmoge är numera allmän kulturhistoria men först och främst inriktad på Sverige.
Vi har alltifrån en uppdukning av en 1500-talsmåltid till IKEA-möbler. Detta om något gör ”Nordiska” som det kallas i folkmun till ett av de mest intressanta museerna i Skandinavien. Att vara där är som att umgås med vår gemensamma historia. Till detta ska läggas att de alltid värnat vårt gemensamma kulturarv.
När det fyllde 100 år bjöd de in vanliga människor att dokumentera sin vardag och detta bottnar återigen i visionen om ett folkets museum. Alltihop bottnar i paret Hazelius vision om att samla in artefakter som lär oss att tänka eller reflektera över den historia som vi alla kan dela.
Därför är det lätt att utbringa ett grattis. Till det museum som fångar många delar av Sveriges historia. Visionen som fortfarande lever och att alltid tänka på vad som är värt att bevara. Nordiska museet är en del av det svenska folkmedvetandet och utan detta skulle vi vara fattigare som nation.
Ett gemensamt kulturarv gör oss alla starkare och det är en from förhoppning att fler människor hittar till skatten på Djurgården i Stockholm. Det må ha varit dyrt men så här på 150-årsdagen är det ett krasst konstaterande att investeringen var värd varenda krona. Besök museet och bli lite rikare när det gäller den historia som förenar oss som nordbor.
Grattis på 150-årsdagen och må många fler jubileer stunda.