Gängens barnsoldater kommer att ta flera årtionden att bekämpa, skriver David Lindén.
Vi har minderåriga med vapen i Sverige, och när jag säger vapen handlar det inte om det enkla luftgevär eller Soft Air Gun som kreti och pleti har råkat skada varandra med. Om man ska tänka på det förstnämnda så har mina föräldrar en bekant som råkade skjuta sin lillebror med luftgevär och jag själv vet hur det svider om man blir skjuten med en Soft Air Gun. Ungar kommer alltid att vara ungar, men ungar ska inte springa omkring med skarpladdade och riktigt farliga vapen.
Det kanske låter konstigt men jag börjar mer och mer tänka på gängkrigen i Sydamerika. På Pablo Escobar eller för den delen milisen i El Salvador. Ett annat tankemönster som infinner sig handlar om Interhamwemilisen i Rwanda eller Liberia. Hur fan hamnade vi i en sitatuion när det springer omkring beväpnade och drogade barn? Svaret är som vanligt den stora elefanten i rummet och det handlar inte om alliansregeringens skattesänkningar. Vi tog i runda slängar in en miljon människor av vilka många har hamnat i utanförskap. Det blir en hemsk version av ringar på vattnet-teorin. När du kastar ”macka” skapas det en sidoeffekt och så även om du tar hit en människa som inte kan försörja sig. Barn till föräldrar som lever i utanförskap lever själva i utanförskap. Kalla det aversion, hat mot samhället eller vad du vill. Kärt och okärt barn har helt enkelt många namn. Men det är vidrigt.
Ordet sicarios lär jag mig när jag såg Netflix drama Narcos om narkotikakungen Pablo Escobar. Det var ett ord jag mestadels trodde var associerat med Sydamerika och det glada 1980-talet. Ungar med vapen som man mestadels inte behövde oroa sig över då de figurerade i historiska dramer. Men idag är historien en helt annan. De finns här och de är mitt ibland oss. Dessutom kan man lägga till att ryggmärgsreflexen är att ”låta dem skjuta ihjäl varandra”. De är ju bara gäng men man är tusan så oempatisk om man skulle hemfalla åt detta. Ungar ska inte ha vapen. Ungar ska vara i skolan och kanske möjligtvis busa, och därmed få indragen månadspeng.
Så hur hamnade vi egentligen här? Svaret är som vanligt att vi helt enkelt var naiva. Vi trodde att man skulle skapa fred på jorden genom att öppna hela Sverige för massinvandring. Vi trodde även att vi skulle kunna åstadkomma en förändring genom att inte ställa krav. Slutligen trodde vi att alla skulle integreras bara genom att vara i Sverige:
Svensk blir man av att åka tunnelbana, som en tidigare vice statsminister uttryckte sig. Men det blev så in i helvete fel. Tack vare den aningslösa integrationspolitiken har vi nu barnsoldater. Smaka på de orden: barnsoldater.
Det är synd om Sverige.