Snart är det jul och detta kan med rätta kallas för givmildhetens högtid. Antingen vill man unna någon man håller kär en present eller varför inte sig själv? Men vad ger man till någon som kanske har allt eller till sig själv? Det behöver inte vara en pryl eller en resa. Däremot kan man ge något som vässar sinnet. En kulturell upplevelse i form av en bok, en film eller varför inte ett musikstycke. Kultur är inte sten utan snarare en rinnande flod som ständigt förändras. Dessutom är det mesta kultur om man vill att det ska vara det. Det är därför som Bulletin fullföljer sin tradition att tipsa om kulturella julklappar. Något man blir klokare eller gladare av. Likaså handlar det inte bara om det som lite slarvigt kallas för finkultur. Det kan lika gärna vara den där pajiga filmen som finns på någon streamingtjänst, ett trevligt musikstycke eller för den delen en obsolet bok som endast går att hitta på antikvariat. Varje dag fram till julafton kommer tips som kan förgylla tillvaron eller om man vill våga sig på ytterligare en liknelse, fungera som ett gympass för sinnet.

Med förhoppningen om en god jul!

Del 1: Ett lysande porträtt av 1500-talets glömde statsman

När man analyserar svensk historia tenderar det att bli många namn likt Birger Jarl, Gustav Vasa, Axel Oxenstierna eller Arvid Horn. Myndiga statsmän som de flesta som har en relation till svensk historia inte kan ignorera. Men ett namn som många inte kommer ihåg är Per Brahe (1520–1590) den äldre och det är synd då han troligtvis kan kallas för 1500-talets verkliga hjärna. Han var så pass smart att han överlevde det mesta och hans liv är en spegel av den stormiga period som lade grunden till den nationalstat vi har än idag. Man kan helt enkelt inte ignorera honom.

Historikern Bo Eriksson som man kan se i SVT:s Historien om Sverige disputerade på Per Brahe. Avhandlingen blev sedan boken I skuggan av tronen som gavs ut 2009 och den är bland de bästa biografier som skrivits på svenska. Den går att jämföra med Gunnar Wetterbergs mastodontverk över Axel Oxenstierna vilket kulturen tidigare har rekommenderat.

Eriksson skildrar Brahes liv från födseln precis innan Stockholms blodbad fram till hans död under Johan III. Brahe var Gustav Vasas systerson och det var ofta han nog tog sig om nacken och undrade om även han likt sin far skulle göras ett huvud kortare. Samtidigt var han vad som kan kallas en äkta renässansman. Han älskade böcker och bildning. När hans barn på godset Rydboholm fick en informator satt han själv med i skolsalen för att få tillgång till den tidens senaste kunskap. Han efterlämnade dessutom en andaktsbok och en skrift med titeln Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk som kan räknas till en av Sveriges första hemmaförfattade instruktionsböcker. Där varnar han också för att lita på nyckfulla furstar och det är förståeligt. Brahe undkom med blotta förskräckelsen Sturemorden i Uppsala 1567 genom att informera den labile, medveten underdrift när det gäller ordval, Erik XIV att han var sjuk och därför inte kunde närvara vid riksdagen.

Brahes navigerande på den politiska scenen skulle kunna bli en riktigt bra film. Han är den intelligente statsmannen som kan se runt hörn och allt detta fångar Bo Eriksson. Under hela sitt liv levde han i skuggan av en tron som både kunde gynna och förgöra. Det är synd att boken inte fick Augustpriset fackboksgenren för det hade den verkligen förtjänat. En given present till någon som vill förkovra sig mer om ett dramatiskt skeende i svensk historia.

Bo Eriksson, I skuggan av tronen (Norstedts, 2009) kan köpas på antikvariat.net

David Lindén