SvD:s podd Dynastin, om finansfamiljen Stenbeck, är intressant lyssning. På den nivån att det nästan blir fluktande, men bara nästan. Ety det är gammal skåpmat varvat med intervjuer med några av barnen, dessa som uppenbarligen borde gå i terapi i stället för att lufta sina åsikter med medierna. Ta några basala detaljer: Ja, Jan Stenbeck drack för mycket, det vet alla. Ja, Jan Stenbeck var en elak lustigkurre, det vet alla också. Men han hade humor: Exempelvis så lät han gravera en silverskål till avgående Percy Barnevik med orden ”När jag var herre till Kinnevik, då var jag både mäktig och rik, men när jag blev herre i Wallenbergs land då blev jag en arm och olycklig man”. Fritt efter vad en 1600-talspoet sa att Karl Knutsson Bonde sa och så var det med det. Men detta handlar inte om att rättfärdiga vem Jan Hugo Stenbeck (1942–2002) var, utan snarare om ett försvar för vad han gjorde.

Jan Stenbeck skapade ett imperium och krossade monopol. Det kan ingen ta ifrån honom. Före Jan Stenbeck var mobiltelefoner sådant som Olof Palme talade i och företagande gjordes bara av familjen Wallenberg och Bonnier. Det Sverige som en gång var. Det var inte ett intressant Sverige och Stenbeck var den som gjorde att sådant som Youtube eller Spotify kunde användas i vårt avlånga och kalla land. Stenbeck var en buspojke och därför är det intressant att recensera SvD:s podd och reaktionerna. Priset tar, som vanligt, Aftonbladets Jonna Simma, som påstår att han var Sveriges Donald Trump och att han hatade ”sosse-Sverige”. Så var det självklart inte: Stenbeck gick aldrig i konkurs och med tanke på att Jan Stenbeck hamnade i tvist med sin storasyster Margareta af Ugglas, som var gift med en moderat påläggskalv, så kan man säga att han inte heller älskade det borgerliga Sverige. Hans bästa kompanjon var en tidigare vice statsminister och socialdemokrat som hette Odd Engström.

Det är också något som man ska ha i beräkningen när man analyserar en sådan uppenbarligen kompetent man som Stenbeck, eller ”herr Stenbeck” som han brukade titulera sig. En hyperintelligent glad lax som hade oerhört svårt att verka i detta tråkiga land som Sverige var. Han själv brukade säga att ”teknologi slår politik” och det är jag beredd att hålla med om. Tilläggas skall är att briljans slår det mesta: och även om man svinade på begravningen så kan ingen ta ifrån honom hans intelligens.

Vila i frid, Jan Stenbeck!