Jag har aldrig återvänt till Indien som är mitt födelseland, men som jag lämnade som så litet barn att jag inte minns det. Detta skulle man kunna raljera kring, men Bulletins och Novus opinionsundersökning säger något större, skriver David Lindén.
Tänk om den legendariske ANC-kämpen Oliver Tambo hade semestrat i Sydafrika under apartheid eller om chilenske officeren Orlando Letelier hade åkt hem till Santiago under diktaturen? Det är frågan man kan ställa sig när man läst Bulletins undersökning tillsammans med Novus om att så kallade ”flyktingar” semestrar i sitt hemland. För det handlar inte bara om stora namn i kampen mot apartheid eller Pinochets diktatur. På ett personligt plan kan jag nämna ett tjog balter varav vissa kom att spela en del i de nya republikerna utan att ha besökt ”hemlandet”. Min personliga favorit är Hain Rebas som blev försvarsminister i den fria republiken Estland och på frågan om han var est eller svensk alltid svarade på klingande Albert och Herbert-dialekt: Du, jag är göteborgare.
Det är därför som siffrorna som publicerats inte bara är skrämmande utan också intressanta. Du menar på allvar att du flyr för ditt liv och sedan åker tillbaka som när det gäller Syrien. Inte ens för att slåss utan för att du vill dricka drink och bada i det varma klimat Mellanöstern har. Det är förvisso fullt förståeligt men det är fan inte gott nog för asylskäl.
Låt mig återvända till argumentet som rörde Baltikum. En massa människor åkte hem när diktaturen föll – läs Sovjet – och har kvar sin anknytning till landet. Men när det kommer till ”modernare” flyktingländer har man inte ens det argumentet vilket på många sätt gör mig konfunderad. Dessutom så skulle jag vilja ställa några enkla frågor som att:
– Om helvetet är i Syrien varför åker du tillbaka på semester?
Jämför man med dem som kom hit tidigare så fattade man att det är seriöst att kunna hålla sig säker. Däremot vet jag inte om de som nu semestrar i diktaturer skriver under på att de just nu vill hålla sig säkra. På många sätt blir jag sur men på andra sätt känner jag mig radikaliserad för detta spär på fördomar och misstänksamhet.
Herregud, att ha semestrat i det land som du har flytt ifrån och motivera detta? Det rimmar dåligt med alla människor som faktiskt gillar asyl?
