Facebook noscript imageLindén: ”Skräcken, skräcken” står sig fortfarande
Kultur
Lindén: ”Skräcken, skräcken” står sig fortfarande
Kvinnlig missionär i Belgiska Kongo/ Foto: WikiCommons Public Domain
Kvinnlig missionär i Belgiska Kongo/ Foto: WikiCommons Public Domain

Den brittiske journalisten Joseph Conrad, eller Józef Teodor Konrad Korzeniowski som han ursprungligen hette, bevisar att du kan skriva oerhörd god litteratur även om det inte är på ditt modersmål. Likaså makten i skönlitteraturen. En god roman kan vara minst lika relevant som effektiv journalistik.

År 1899 kommer alltid att vara ett märkesår inom världslitteraturen. Det var då som Joseph Conrads (1854–1924) roman Mörkrets hjärta publicerades. Berättelsen om kung Leopold II:s egen koloni Belgiska Kongo och sökandet efter handelsagenten Mr. Kurtz, som lever som en enväldig halvgud, har sedan dess berört miljontals läsare. Dessutom anses den vara banbrytande i det att den startade en diskussion om kolonialismen och hur man i sökandet efter naturresurser jobbade ihjäl människor. På många sätt påverkade den också regeringen att ta kontroll över kolonin, så att kungen inte längre kunde använda den som sin privata egendom.

Förvisso skrev Conrad även andra lysande romaner men Mörkrets hjärta står ut i mängden då den är kort, stringent och lysande ruskig läsning. Kanske bottnar mycket av hans talang i det faktum att han som polskfödd inte behövde stå till svars för att hans eget fosterland var en kolonialmakt, utan snarare tvärt om. Som utlänning saknade han dessutom överdrivna lojalitetsband till det brittiska imperiet, som milt uttryckt hade ett antal egna kolonier.

Det är därför som Conrad är så lysande. Han är en observatör som iskallt visar hur det gick till i Belgiska Kongo, som med rätta kunde och ännu kan kallas helvetet på jorden. På ett sätt påminner han faktiskt om Nobelpristagaren Primo Levis förintelseskildringar, och det är en tydlig plump i Svenska Akademiens protokoll att han aldrig fick Nobelpriset i litteratur.

Likaså skildrar han hur ondska och tyranni i slutänden även äter upp förövarna.

När Mr. Kurtz på slutet utbrister ”the horror, the horror” (på svenska ungefär: skräcken, skräcken) visar det en smärtsam insikt om vilka missgärningar som han själv har begått. Det får mig bland annat att tänka på en äldre herre som jag hörde talas om via en vän. Mannen hade i sin ungdom stridit i Stalingrad, bodde på ett ålderdomshem och var på dagarna en omtyckt boende med barn och barnbarn. Men nattpersonalen var livrädda för honom för att han i sömnen vrålade ut order på tyska. Det är en svensk folkhemsversion av ”skräcken, skräcken”.

Mörkrets hjärta har filmatiserats även i en friare upplaga i form av filmklassikern Apocalypse Now, som utspelar sig under Vietnamkriget med Marlon Brando som den mytomspunne Mr. Kurtz. Det är en lysande film men för att riktigt förstå dess storhet bör man läsa originalroman eller ännu hellre: Vill man att någon ska förstå Apocalypse Now bör man ge denna person ett exemplar av Mörkrets hjärta i julklapp. Det är helt enkelt ett litterärt mästerverk och handlar i mångt och mycket om att kunna se in i det mörka i människan.

Gör det i julmörkret. Ge er en läsupplevelse och rys. Sen kan ni krama om era nära och kära.

David Lindén