Prins Andrew mister privilegiet att officiellt kalla sig ”ers kungliga höghet”. Han blir också av med sin roll inom brittiska försvarsmakten. Men den brittiska monarkin står stark.
Storbritannien har en av världens mest stabila monarkier. Det handlar i mångt och mycket om drottning Elizabeht II. Under hennes ledarskap har familjen Windsor, som fram till första världskriget hade det mindre patriotiska namnet Sachsen-Coburg-Gotha, det var ju krig med Tyskland, överlevt otrohet, dödsolyckor och ett antal mindre skandaler.
Dessutom har man vågat modernisera sig till den grad att hennes man, prins Philip, frivilligt gick i pension. Visserligen var han över 90 år, men att en brittisk kunglighet med fullt fungerande intellekt – googla the Mad King George – avlägsnas från rampljuset med andra medel än fängelse, abdikation eller avrättning har inte hänt sedan skilsmässan mellan Henrik VIII och Anna av Kleve på 1500-talet.
Men så finns problemet Andrew.
Läs mer: Prins Andrew förlorar kunglig titel
Drottningens näst yngste son är i blåsväder på grund av vänskapen med den amerikanske sexualbrottslingen Jeffrey Epstein. I korthet tyder det mesta på att prinsen gladligen omfamnade Epsteins och Ghislaine Maxwells eskortverksamhet och han har nu stämts av ett av offren.
Som brittisk kunglighet hade Andrew säkerligen kunnat hävda diplomatisk immunitet och dynastin Windsors privata kapital hade kunnat finansiera en armé av advokater. Men drottning Elizabeth, prins Charles och prins William har kalkylerat att det inte går att komma runt Epsteinskandalen. Den brittiska monarkin har som sagt haft kriser tidigare och därför vet man hur allvarligt det kan utvecklas. Andrews uppenbara vänskap med Jeffrey Epstein är en sådan kris därför att oavsett det rättsliga utfallet har monarkin skadats som institution.
Läs mer: I garvet över Boris Johnson glömmer vi vår egen politiska aristokrati
Det är därför som han förlorar privilegiet att i officiella sammanhang kalla sig ”ers kungliga höghet” och som extra salt i såren kapas hans band med den brittiska försvarsmakten. Prinsen är dock fortfarande en rik man och del av kungafamiljen, men det viktigaste är att han kommer att bli tvungen att hantera rättsprocessen som privat medborgare med allt vad detta innebär. Det är en tydlig markering från hovets sida. Kanske de inte frankt erkänner hans skuld men i alla fall så erkänner de att han har betett sig ytterst klandervärt när det gäller valet av umgänge.
På internet har det skämtats friskt om Andrew och det är fullt förståeligt. Han mindes med exakthet att han inte kunde ha träffat Virginia Roberts, som är den som anklagar honom, då han den 10 mars 2001 var ute och åt pizza i Londonstadsdelen Woking. Dessutom hävdar han att han inte svettas. Ett av de mer passande skämten var frågan om ett rum på Towern i London ställts i ordning. Palatset där den brittiska monarkin under historiens gång skickat misshagliga individer för att fängslas eller avrättas. Andrew blir inte halshuggen, men det finns fog för att påstå att han genom att han förlorar flera privilegier skickats till en digital version av Towern och det är inte mer än rätt.
