Med 100 år på nacken har svensk parlamentarisk demokrati slutligen producerat en kvinnlig regeringschef i form av 54-åriga Magdalena Andersson (S). Oavsett vad man tycker om hennes politik är dagen historisk och värd att uppmärksamma. Trots att det vore bäst om hon blev kortvarig på posten. Även om sju timmar är i kortaste laget kommer hon att väljas om.

I Norge fattade Gro Harlem Brundtland rodret 1981 och det var ändå två år senare än i Storbritannien där Margaret Thatcher, som inte behöver någon vidare introduktion, vann sitt första val 1979. I Danmark bildade Helle Thorning-Schmidt regering 2011 och i Finland är det 18 år sedan centerpartisten Anneli Jäätteenmäki bildade regering. På frågan varför det inte har hänt i Sverige, med vår feministiska regering och där principen om varannan damernas infördes 1994, handlar det om något så pass enkelt som otur och inkompetens.

Det finns fog att påstå att den bästa statsministern Sverige aldrig fick var Folkpartiets (Liberalernas) Anne Wibble (1943–2000). Hon var finansminister i den borgerliga regeringen 1991–1994 och insåg tidigt vidden av den ekonomiska kris som började när fastighetsbubblan sprack. För övrigt är Anne Wibble som statsminister ett intressant tankeexperiment då hennes pappa Bertil Ohlin, folkpartiledare 1944–1967, hade blivit det i slutet av 1950-talet om det inte hade varit för riksdagens tvåkammarsystem.

Om Wibble var kompetent var Socialdemokraternas Mona Sahlin det motsatta. Hennes genuint slarviga inställning till det mesta är allmängods och behöver därför inte återges i detalj. Visserligen växte Sahlin upp med socialdemokratiska giganter som Gunnar Sträng hemma vid köksbordet men det verkar snarare vara myglet än politiken som hon lärde sig av dessa.

Personen som troligtvis hade blivit statsminister om inte den tragiska slumpen kommit emellan är Anna Lindh. Om hon valt Biblioteksgatan i stället för NK i Stockholm för sitt kavajinköp, under kampanjen till folkomröstningen om euron, hade svensk politik sett annorlunda ut.

När det gäller Moderaternas Anna Kinberg Batra går det att konstatera att hon fick en trög start som i mångt och mycket berodde på hennes föraktfulla citat om att ”stockholmare är smartare än lantisar”. Men om Fredrik Reinfeldt suttit kvar 2014 och gett henne tid hade hon med största sannolikhet fått karva ut den egna rollen och skapa det förtroende som varje partiledare behöver. Tyvärr är det fortfarande ett faktum att kvinnor och män värderas olika i politiken och inte bara av motståndare. Frågan är varför Magdalena Andersson lyckades.

Till att börja med är hon inte associerad med citat som att ”mitt Europa bygger inga murar” och hon har varit finansminister. Ett nästan heligt ämbete inom rörelsen som man inte avsätter i första taget. Till detta ska nog läggas ett och annat råd från företrädaren Göran Persson. Det betyder inte att hon för bra politik – och Vänsterpartiet kommer nu att få verkligt inflytande.

Men den 22 november 2021 kommer för alltid att vara inskriven i de svenska historieböckerna som den dagen då våra regerande kvinnliga statschefer, drottningarna Margareta, Kristina och Ulrika Eleonora, fick ett regeringschefstillskott i form av Magdalena Andersson.