I det enkla finns det vackra och det gäller i högsta grad en av julens psalmer, nämligen Stilla natt, som skrevs 1816. På många sätt är det både en kramgod och reflekterande låt. Det började i all enkelhet när en kantor till sin församling behövde en sång som han kunde ackompanjera på gitarr, eftersom orgeln hade gått sönder. I både text och melodi så manar den till eftertanke, och på många sätt tänker jag på den gudom man inte tänker på i vanliga fall, men den finns faktiskt där.

Därför tänker jag att man i en kväll som denna tar det lugnt, dricker det man vill, det kan vara starkt eller julmust light, och lyssnar på Stilla natt. Sitt ner. Ta en paus efter julhandeln och njut. Betänk att julen är för att någon är född och att reflektera. Jag vill först och främst att det ska vara stillhet.

Min relation till Stilla natt bottnar just i detta. Att lyssna, tänka och glädjas. Den har sjungits av soldater på Västfronten, av svenska FN-förband i Bosnien och av alla dessa som är ensamma under julen. Det sistnämnda är något som är störst på alla plan: Runt om i världen arrangeras så kallade ”gemenskapsjular” för dem som inte har någon att umgås med. Därför vill jag att alla slår med i den gamla dängan och sjunger:

Stilla natt, heliga natt.

Att göra det gör oss alla mänskligare på flera nivåer. Först och främst blir vi tydligare i vårt kärleksbudskap och kan alltid göra något för en annan människa. För psalmen är inte religiös utan bottnar i omtanke.

Så God Jul, till alla som läser, jag hoppas ni lyssnar, tar en paus och först och främst skänker en tanke till någon som behöver det.

Läs även: Låt alla nässlorna blomma

David Lindén