Spelundret är en del av vår litterära kultur, skriver David Lindén.
Arbetet med att sammanställa en gemensamt svensk kulturkanon pågår för fullt och historieprofessorn Lars Trägårdh har fått regeringens uppdrag att leda kommittén som ska sammanställa vilka verk som ska ingå i detta. Men det är inte bara Fröding, Strindberg och Lagerlöf samt andra man kunde vänta sig som kanske kommer ingå i kanon. I mars börjar det formella arbetet att ta fram innehållet och den svenska dataspelsbranschen har anmält sitt intresse att få vara med.
Man uppmanar svenskarna att nominera delar av det svenska spelundret likt Wofenstein, A Way och Out alternativt Unravel. Alla har svenska upphovsmän men kriteriet är också att de ska hålla ”hög verkshöjd”. Bidragen ska dessutom bedömas av en expertjury och presenteras under Almedalsveckan i sommar.
Frågan är vilka verk som kommer att hamna i vår litterära kanon men initiativet med dataspel är bara att applådera. Det svenska spelundret har påverkat hela vår värld och kan mycket väl konkurrera med klassiska litterära verk samt filmer. Men det är på många sätt en helt annan historia. Förhoppningsvis förstår dock Trägårdh och de andra medlemmarna av kommitteen vikten av detta.
Läs även: De får Giresta-stipendier