Strålande initiativ att säkra finansieringen av Svenska Akademiens Ordbok (SAOB). Det är en av kulturens grundpelare. Mastodontverk att kartlägga varje ord sedan 1521.
Det är inte ofta det går att skriva om positiva händelser när det gäller svensk kulturpolitik. Allt ska strömlinjeformas och anpassas till den ängsliga samtiden. Det gäller ju att ”nå ut”, ”inkludera” och ”anpassa” som varje normkritisk konsult skulle säga. Men ibland glimmar det till och då ska man fatta pennan med samma glädje som ett barn som öppnar sina julklappar eller hugger in på sin födelsedagstårta.
Svenska Akademiens Ordbok har sedan 1891 kartlagt det svenska språket. En utmaning som heter duga: Varje ord som förekommit sedan 1521 har man sökt förklara. Det har också varit befriande att man vågat vara långsiktig då det är precis så som en akademi ska arbeta. För att citera tidigare ständige sekreteraren Peter Englund har man haft inställningen ”det här projektet får ta hundra år”. Men nyligen framkom den oroväckande nyheten att ordbokens finansiering höll på strypas. Skulle också en sådan anrik institution som Svenska Akademien bry sig om sådant världsligt som budgetramar och vinstintresse?
Nu har det visat sig att ordboksredaktionen även i fortsättningen kommer att kunna bedriva sin verksamhet. Finansieringen delas upp mellan flera akademier och stiftelser. I det stela kulturklimat som Sverige befinner sig är det befriande att det finns några institutioner som faktiskt vill tänka långsiktigt och värna om något så viktigt som det svenska språket. Resultatet blir en gigantisk forskningsdatabas som gör oss rikare som nation. För en sak är säker: Vi kommer inte att tala på samma sätt 2222 som vi gör 2022.
När Gustav III instiftade Svenska Akademien 1786 bestämde han att valspråket skulle vara ”Snille och smak” och trots viss turbulent historia i närtid – läs ”kulturprofilen” – har man lyckats bibehålla den goda verksamheten. En sådan del har varit arbetet med ordboken. Den finansiella räddningen hade gjort dess grundare imponerad.
