Att donera och inte köpa en Ferrari säger mycket om mänskligheten, skriver David Lindén.
Det är sällan man kan vara glad men ibland funkar det. Att inse det faktum att man kan klaga och tjata och ändå uppnå ett resultat. Som igår när man insåg att Rembrandts Batavernas ed kommer att kunna vara kvar i Sverige. Det handlar inte om en komplott utan om att människor faktiskt bryr sig om det svenska kulturarvet. En person som har mycket pengar erbjöd sig nämligen att anonymt donera den siffra som krävdes för att målningen skulle kunna vara kvar i Sverige. Det är på många sätt underbart men innehåller också ett större perspektiv.
Tack till den som var villig att donera pengar och ytterligare ett tack till den som tyckte att det var viktigt att slå ett slag för konsthistorien. Dessutom kan man lägga till att det är en ren kulturgärning när snuskigt rika människor vill syssla med annat än att köpa en stor bil eller en vräkig båt. Dessa kan man räkna på sin ena hand men det handlar på många sätt om filantroper. Lägg dessutom till att det rör sig om en individ som inte vill vara offentlig. Således handlar det inte om någon som vill få beröm utan snarare om en person som bryr sig om att en av väldens mest berömda konstverk även fortsatt ska vara i det land där den hamnade på 1700-talet. Om man likt i 1700-talets England kunde bära en hatt för att ära någon hade jag burit tre på huvudet.
Numera är ett av världens mest berömda konstverk fortsatt hemma i Sverige. Det är någonting att vara stolt över. Men faktum kvarstår att detta är ett problem. När människor inte inser att konst är en del av den nationella identiteten, när räknenissar tar över vårt kulturella medvetande och när ingen ansvarig politiker tycker att vi har ett problem då har vi ett problem. Om vi fortsätter så här kommer både höger och vänster att bidra till att vi i framtiden inte har en nationell kultur och måste lita på burgna människor som är beredda att slanta upp.
Det är en utveckling ingen vill se. Allra minst jag själv. Men däremot kan man vara glad över att ett av världens främsta konstverk stannar där tavlan hör hemma.
