Nelson Mandela i all ära, ärkebiskop Desmund Tutu var den som predikade att man inte skulle hata vita och som vågade protestera när det gick fel i Sydafrika. Hans död är mer än symbolisk. Nu finns inga av de goda stoppklossorna från kampen mot apartheid kvar i livet.
Människan är kreativ när det gäller konsten att tortera. Ett av de grymmaste straffen som uppfunnits är så kallad ”necklacing” vilket innebär att man trär ett bildäck kring offrets hals, häller på bensin och tänder på. Det är en avrättningsmetod som praktiseras av knarkkarteller i Sydamerika och förekom i Sydafrika på 1980-talet under kampen mot apartheid. Utan att juridiskt fastslå bortom allt rimligt tvivel var några av de flitigaste ”necklacing”-användarna Winnie Mandelas hejduckar i Soweto Football Club. Men ärkebiskop Desmond Tutu som dog i dag förhindrade att en sådan utfördes genom att helt sonika krama om offret så att ingen vågade tända på.
Läs även: Fredspristagaren Desmond Tutu död: ”En av de mest imponerande”
Det finns mycket att säga om Desmond Mpilo Tutu men framför allt var han präst. Under hela sitt liv predikade han evangeliet och att förlåtelse måste kombineras med rättvisa. Han var inte ideolog eller politiker utan snarare rätt man vid rätt tillfälle. Det är därför som han gjorde så pass fantastiska insatser för kampen mot apartheid. Utan honom och SAAC (South African Council of Churches) hade det varit ännu värre och blivit ännu blodigare. Men han var ingen showman utan påpekade alltid att han var en i gruppen, vilket kan tyckas gammalmodigt för den egoistiska tid som vi lever i. Antiapartheidrörelsens fyra apostlar kan sägas ha varit: ärkebiskop Tutu (anglikan), Stephen Naido (katolsk ärkebiskop), Khoza Mgojo (metodist) och den reformerte Allan Boesak.
Desmund Tutu höll alltid armslängds avstånd från makten oavsett dess färg. Som han själv formulerade det skulle man aldrig vara ”foglig och tystlåten”, och ett exempel som skulle få vår nuvarande ärkebiskop att sätta kaffet i halsen är att Tutu bara några veckor efter att Mandela släppts fri tog beslutet att anglikanska präster inte skulle få bli medlemmar i politiska partier. Som ordförande för Sanningskommissionen visade han också att den lättaste vägen framåt kanske inte alltid är den bästa. Där andra ville ha räfst och rättarting predikade – avsiktligt ordval – Tutu att det bästa sättet för att gå vidare var att lägga korten på bordet. Om du erkänner dina brott får du amnesti. Långt senare fick han kritik för att han bad Rwandas befolkning göra samma sak efter deras folkmord men Sanningskommissionens arbete bidrog starkt till att det inte gick att förneka apartheidregimens historieskrivning.
Läs även: Sydafrikas expresident nu bakom lås och bom
Tyvärr blev det inte så pass bra som man hade hoppats 1994. Sydafrika kan med rätta kallas för en stat i fritt fall och det beror i hög grad på att ANC:s övriga ledarskap inte hade vare sig Nelson Mandelas eller Desmond Tutus kvalitéer. Nelson Mandela dog 2013 och trots att han officiellt pensionerat sig fortsatte Desmond Tutu att höja rösten när han såg orättvisor och maktmissbruk. Med hans död tystnade den sista vettiga rösten från de gamla kämparna mot apartheid. Sydafrikas framtid ser allt annat än ljus ut.
