Det blev en ny regering och det är bra även om man inte förväntar sig guld och gröna skogar. Men det rimmar dåligt med att både annonsera att man ska ta äldre på allvar och samtidigt inte ha några äldre ministrar. Medelåldern är för låg, skriver David Lindén.
Äntligen stod Ulf Kristersson i talarstolen. Så skulle man kunna börja beskrivningen av den nya regeringen som presenterades idag och den är helt fräckt snodd från Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Det blev en ny regering och om detta skulle man kunna säga ris och ros. Berömmet handlar om att de inser vilka problem Sverige står inför och kritiken kanske mer att man inte vågar göra tillräckligt. Men det är inte vad denna text ska handla om utan om något annat.
För någon som gillar att försöka hitta nyanserna blev jag uppriktigt glad när statsminister Ulf Kristersson uppmärksammade de äldre i samhället. Att vara gammal idag är inte alls samma sak som att vara gammal förr i tiden. Om man ska illustrera det konkret så bänkar mina föräldrar betydligt bättre än vad deras föräldrar gjorde i den åldern. De som är födda på 1940-talet är helt enkelt friska, produktiva och, kanske, uttråkade, när de tvingas ut i pensionen. Självklart handlar det inte om alla utan om dem som har yrken där kompetensen bara blir bättre ju längre man arbetar. Inga utslitna kroppar utan trimmade hjärnor.
Därför blir det konstigt att tvinga ut dessa i pension och detta uppmärksammade Ulf Kristersson. Förvisso har han gjort det förut som socialförsäkringsminister och då fick han massiv kritik för just ett sådant uttalande. En kritik som är fjantig, för självklart kan 60-åringar lära sig nya datorprogram och vuxna människor har ett ansvar för att ta hand om sin kropp. Men det tråkiga är det faktum att de högstämda orden inte var i samklang med den regering som faktiskt bildades.
Den nya regeringen är väl sammansatt. Ingen som man förfasar sig över och inget att jubla åt. Men var fanns de äldre? Ulf Kristersson som snart är 60 år är en av åldermännen. Alla andra är runt 50 och yngre. Egentligen är det inget att oroa sig över men det handlar om en princip. Det hade helt enkelt varit fantastiskt att se en silverräv som Gunnar Hökmark ta Carl Bildts plats som ålderman eller för den delen Liberalernas gamle partiledare Lars Leijonborg. Nu fick vi istället bara rookies förutom utrikesminister Tobias Billström som satt i den förra Alliansregeringen.
Jag saknar helt enkelt de äldre. Det handlar inte bara om vishet utan också om att leva på det sättet som man lär.
