Det är få tillfällen som det finns fog för att säga något i stil med ”detta är en jävla skandal”, men så var det med läkaren Paolo Macchiarinis framfart vid anrika Karolinska Institutet (KI) i Stockholm. Men det handlar inte bara om att han gjorde fel, nej, det är allvarligare än så eftersom människor faktiskt dog. Riktigt vidrig död i form av slem och blod i luftstrupen.

Skandalen kablades ut över världen och krishanteringen var riktigt svensk: Människor gick vidare i karriären eller pensionerade sig. Ingen fick skaka galler och en sak är säker, om detta hade varit USA med alla sina fel och brister hade ”fina” KI stämts på miljardbelopp. Nu blev det i stället ”cirkulera, här finns inget mer att se”.

Frågan som inställer sig när Macchiarini äntligen är åtalad är: varför ingen mer? Varför är det bara boven i dramat som står inför skranket när det finns så pass många andra som i alla fall borde höras av rättsväsendet? Det handlar tyvärr om det som tidigare har sagts: Det svenska rättsväsendet har en tendens att gömma sig när det kommer till riktiga justitiemord. Se exemplet med den så kallade seriemördaren Thomas Quick, som hette Sture Bergwall och som drogad erkände varje mord i utbyte mot ett nytt piller och en plankstek.

Det handlar så klart om den svenska mentaliteten att inte ha en historia och så tänker man på Dante Alligheri. Vilken krets i helvetet kommer Macchiarini att bli placerad i? Det raka svaret på frågan är ju att man inte vet. Längst ner i helvetet är det man skulle vilja. Det borde vara i botten av Satans avföda för vi vet vad som hände hans offer. Det är vad det handlar om och detta är det faktum man funderar kring. Vreden är vit som glödgat järn i nuläget.

Läs även: Rasmus Paludan fick mig att förstå Ingmar Bergman

Paolo Macchiarrini förtjänar all ovärdighet!