Det finns låtar som definierar en tidsanda och en sådan var den amerikanske artisten Billy Joels låt We Didn´t Start the Fire från 1989. Med anledning av sin fyrtioårsdag listade han händelser som inträffat från dess han föddes fram till 1989. Det är en god poplåt men också så pass djupsinnig att den ofta används i historieundervisningen för att analysera mentaliteten när kalla kriget tog slut. För den andas härlig och sprudlande optimism och är lite tillspetsat den musikaliska versionen av statsvetaren Francis Fukuyamas bok The End of History.

Jag tillhör den ungdomsgeneration som fick erfara denna eufori. På 1990-talet var allt möjligt. Det rådde inte längre ett kallt krig och hela världen skulle omfamna globalisering och liberalisering. Kanske mest det faktum att det fanns en känsla att allt var möjligt. ”The Sky is the limit” som IT-entreprenörerna brukade säga. Men nu har vi återigen vaknat upp till verkligheten.

Kanske kommer Vladimir Putin att invadera Ukraina och kanske står vi på gränsen till ett nytt storkrig. Som optimist vill man inte tro detta men det gäller att se världen för vad den verkligen är. Den där perioden mellan 1989 och attacken mot World Trade Center 2001 var en anomali i världshistorien.

Krasst skulle man kunna säga att vi står inför en tillnyktring. Aningslös godtrogenhet har lett till den situationen vi nu befinner oss i. Det handlar om så pass banala saker som att auktoritära ledare kommer att vara auktoritära och om att det finns människor som söker sig till Sverige med annat syfte än att bli midsommarfirande svenskar. ”Vi har varit naiva”, som Stefan Löfven brukade säga.

Kommer det att bli någon form av räfst och rättarting? Självklart inte. Om det är något Sverige och det svenska etablissemanget är experter på så är det att undvika ansvar. ”Vi vänder blad” som kungen sa och går vidare. Men vi står inför ett stort paradigmskifte därför att världen har blivit oroligare igen. Eller snarare kanske det är så att vi har blivit nyktrare. Alla vill oss helt enkelt inte väl.

Frågan är vem som skriver den nya generationslåten i paritet med Billy Joels hit från 1989:

We didn’t start the fire
It was always burning, since the world’s been turning
We didn’t start the fire
No, we didn’t light it, but we tried to fight it.

Troligtvis är min generations uppgift att förklara för de nästkommande att världen inte alltid är trevlig utan ibland rent av farlig. Kort sagt gäller det att ibland måla fan på väggen, för man vet hur han ser ut och den där stora generationssången lär komma. Men jag vet inte vad den innehåller.