Under fredagen satt jag med Negar Josephi och åt lunch i Sundbyberg. Ni förstår, Negar och jag ska båda flytta till Israel och är någonstans mot slutskedet. Jag själv saknar ett dokument, medan Negar tvingas ta en kamp mot byråkratin då hon själv kommer från Iran och inte kan presentera de nödvändiga dokumenten som krävs för att göra aliyah till Israel. Processen för aliyah (migration till Israel) är fylld av smärtsam byråkrati och kan innebära höga kostnader.

Ärligt talat är jag fylld av både förhoppningar och ångest inför att rycka upp mitt och familjens liv och att starta på nytt. Jag har trots allt bara en vecka kvar i Sverige.

Jag kan inte undgå att känna mig sviken av Sverige och hur vi har hanterat kriget som varit i Gaza. Jag trodde någonstans att en blå regering skulle förstå bättre, men Moderaterna har dragit in svansen mellan benen under denna konflikt, möjligen i rädsla att förlora röster. Istället har de förlorat röster till Sverigedemokraterna just av anledningen att de inte vågar visa framfötterna i en konflikt som handlar om att bekämpa terrorism.

Jag som jude känner ett svek från organisationer såsom SKMA, som ska vara en organisation som ska vara till för att bekämpa antisemitism, men som samtidigt inte verkar vilja representera svenska judar. Allt fler judar i vårt avlånga land röstar SD, och det är så av en god anledning. Sverigedemokraterna är de enda som egentligen helhjärtat står på Israels sida, och som vågar ta striden för svenska judars säkerhet och trygghet i Sverige.

Svenska medier har utan tvekan varit de som svikit svenska judar allra mest. Helt ärligt ser jag hellre att nazistiska Fria Tider sprider hat mot Israel och judar än att tidningar som Aftonbladet eller SVT gör det. Anledningen till det är att Aftonbladet och SVT påstår sig vara opartiska, vilket leder gemene man till att tro att de lögner de spyr ur sig är sanning. När jag var vänster lyckades jag på något underligt sätt undgå detta faktum, men mitt perspektiv har ändrats mycket under senare år och idag ser jag oändliga halvsanningar och falska påståenden dyka upp från dessa källor regelbundet.

SE ÄVEN: Linn Johansson: Jag är juden i Vänsterpartiet som gick över till SD

Sverige har alltid betytt allt för mig under hela mitt liv. Jag offrade allt för att återvända till mitt land då jag var barn och jag ångrar ingenting än idag. Problemet är att jag idag gör allt för att fly. Det Sverige jag känt till hela mitt liv är borta, det Sverige där idyllen med ett rött hus med vita knutar där ingen låser dörrarna är död. Jag sörjer verkligen den förlusten av vad som varit en stor del av min identitet. Jag uppskattar verkligen svensk kultur och svenska värderingar, men tyvärr lever vi i en verklighet där dessa saker som jag uppskattar så, snarare leder till förfallet av det samhälle vi känner till. Det är en självuppfyllande profetia.

Jag har fått en del kritik från både höger och vänster sedan jag gick ut med mitt beslut om att flytta till Israel. Från vänster ser vi de där gamla och uttjatade argumenten om ett så kallat folkmord, medan från höger blir jag kritiserad för att jag flyr fältet när mitt land behöver mig som mest. På sätt och vis kan jag förstå kritiken från höger, för det är på sätt och vis sant. Problemet för mig är att jag inte har någonting att stanna för längre och hotbilden mot mig som opinionsbildande jude börjar bli lite väl stor.

Jag misstänker att jag kommer att ha anpassningssvårigheter i Mellanöstern faktiskt. För att vara svensk har jag verkligen skinn på näsan, men jag vet ändå inte om jag passar in i israelisk mentalitet och kultur. Israeler må oftast vara rätt klipska, men de kan också vara oförskämda och respekterar verkligen inte den personliga sfären. Att försöka hålla sig vag om ämnen man kanske inte vill prata om är så gott som omöjligt i den kulturen, medan jag själv är en väldigt privat person generellt och vill helst inte dela med mig om allt för mycket om jag själv inte är den som tagit initiativ.

Jag har svårt att få det att sjunka in att jag ska börja på ett nytt blad, eller i stort sett en helt ny bok, utan att veta vad som väntar mig på andra sidan. Livet är allt annat än förutsägbart och ibland måste man bara dyka med huvudet först och helt enkelt få det att funka.

Hejdå Sverige, här tar jag farväl! men du kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta. Sverige är landet som hade allt, men som i slutändan la alla ägg i en korg, och korgen gick tillslut sönder.