Mäns maskulinitet ifrågasätts ofta idag. Maskulinitet förknippas med aggression och förtryck och verkar ses som den ultimata ondskan och som största orsaken till lidande i världen. Jag frågar mig ibland om det verkligen är det maskulinitet är och varför det kallas för toxisk maskulinitet när det snarare handlar om misogyni.

Jag ser maskulinitet som en kontrast till min femininitet. Jag ser att maskulinitet betyder ett beteendemönster som innebär ett skydd för mannens nära och kära mot skada från utomstående, jag ser det som ett sätt att visa respekt för mig som kvinna och ett sätt att visa uppskattning. Jag ser samspelet mellan det manliga och det kvinnliga som ett sätt att hålla romantiken levande och ett sätt att komplettera varandras olikheter.

Toxisk maskulinitet anses vara när en man ser ner på kvinnor eller när män använder aggression mot någon i svagare position. Kan det inte bara vara så att de män som gör dessa saker helt enkelt bara inte är bra människor? Kan det inte vara så att män som Andrew Tate, som ser ner på kvinnor, helt enkelt har ett problem med misogyni? Måste vi verkligen skuldbelägga män för deras maskulina natur?

Idag finns det grupper som det är ok att klandra och se ner på, medan många andra anses skyddade. Vita och män är båda grupper som anses inte kunna utsättas för diskriminering, medan de egentligen är bland de mest utsatta grupperna i länder såsom Sverige. Vi ser idag utrymmen där alla utom män är välkomna, eller där endast mörkhyade är välkomna, men om vi vänder på det och endast vita män hade varit välkomna så blir det ett jäkla liv.

Maskulinitetens kontrast till kvinnans femininitet ter sig på flera sätt. Kvinnor är av naturen mer känslosamma och agerar oftare mer känslostyrt än män. Jag vet att många skulle se detta som en förolämpning, men det finns inget förolämpande med att påpeka biologiska faktorer. Kvinnor röstar till exempel mer med känslorna än män, vilket syns tydligt i valresultaten och undersökningar om vilka frågor som är viktigast för de båda könen. Det betyder inte att femininitet är lika med svaghet, det betyder bara att vi är biologiskt olika.

Idag hyllas saker såsom att prata om känslor och att agera utefter dessa, men betyder mer feminina män verkligen mer känslomässigt stabila män eller mindre krig? Såklart är det viktigt att kunna uttrycka sina behov och känslor med ord, men män med mer maskulina drag tenderar ofta att fokusera mindre på problemen och mer på lösningar i min mening. En nackdel med att fokusera för mycket på känslorna är att det är lätt att falla djupare ner i ett mörkt hål. Ibland kan mäns förmåga att stänga av grubbleriet och att bara lösa saker vara minst lika viktigt.

Vi behöver mer maskulinitet i världen. Vi behöver mer lösningsorienterade tankesätt, mer hårt gränsdragande. Kvinnors femininitet behövs också som kontrast. Vår varma famn och vår ödmjukhet kompletterar mäns maskulinitet på ett underbart sätt. Det är våra olikheter som kombineras som gör oss starka. Låt män vara män!