Som svensk jude skulle man kunna tro att Sverigedemokraterna skulle vara min värsta fiende, och så skulle nog vara fallet om jag fortfarande såg världen genom röda glasögon. Partiets historia är knappast smickrande, speciellt för någon som jag som inte är 100 procent vit. Saken är den att med den kunskap och erfarenhet jag har idag så kan jag se ett helt annat perspektiv, en helt annan vinkel av Sverigedemokraterna – och jag förstår varför andra judar gör det med.

Kort sagt så vill jag som svensk jude leva i Sverigedemokraternas Sverige, det Sverige där jag växte upp dansandes runt midsommarstången, där ingen i grannskapet låste sina hem och lämnade bilnycklarna i tändningen i bilen. Den politiska debatten idag vill gärna få allt att handla om ras och religion, men för mig har det aldrig handlat om det, utan om att den svenska kulturen har varit anledningen till den trygghet vi idag har förlorat. Det är därför jag vill bevara den, för att den svenska kulturen är något vackert och unikt.

Jag satt i ett möte för någon vecka sedan med en annan svensk jude som är delaktig i mediesammanhang och som några av er säkert känner till. Han själv kunde aldrig tänka sig rösta på SD, men han kunde se varför jag valt att göra det. Hos honom var problemet just omskärelse av pojkar, vilket partiet har röstat för att förbjuda vid upprepade tillfällen.

Den frågan är svår för mig, då jag växt upp till stor del sekulärt och de judiska traditionerna har inte haft en stor plats i mitt liv historiskt, om än de börjar ha det idag. Jag kan se frågan ur båda perspektiven, men ser egentligen det hela som en icke-fråga. Jag kan inte riktigt förstå varför en skulle lägga möda på att försöka få igenom ett förbud.

Till min glädje har mitt parti till stor del valt att släppa saken då relationerna med svenska judar ses som viktigare, men jag förstår ändå vissa judars tvekan. Om jag ska ta mig till saken så ser jag att SD är det enda parti idag som är förenligt med ett fortsatt judiskt liv i Sverige. Ett fortsatt judiskt liv i Sverige är en fråga som tyvärr verkar sakna konsensus i landet. Det gör mig förvånad till viss del, men sett till situationen för judar i Sverige så kan det ändå kännas logiskt, om än tragiskt.

Jag tycker att det är underligt att hänga upp sig på hur partiets tidigare medlemmar en gång betett sig och på att kalla SD för nazister. Att vara nazist är helt oförenligt med att tycka om judar, och inget annat riksdagsparti, förutom möjligtvis Kristdemokraterna, har visat så mycket kärlek för oss och vår dagliga kamp som Sverigedemokraterna.

Sedan judar välkomnades in i Sverige har de integrerats och levt i harmoni med svenskarna, de två kulturerna har levt fredligt, sida vid sida. Det är det Sverige jag önskar att vi kunde komma tillbaka till, och det är det Sverige som Sverigedemokraterna vill ha. Det finns många svenska judar som röstar på SD, och det finns goda grunder till det.

Oavsett kan ingen ta ifrån mig min upplevelse av Sverigedemokraterna, eller mitt perspektiv om saken som judinna. Hade Sverige varit den trygghet för mig som det en gång var hade jag aldrig lämnat landet. Det är därför jag som judinna vill leva i Sverigedemokraternas Sverige.