Fredsförhandlingarna i London har misslyckats innan de egentligen börjat efter att USA, Frankrike och Tyskland dragit sig ur. Oenighet kring den kontroversiella ”Trump-planen” står i centrum, där Kiev endast vill diskutera eldupphör medan Washington kräver mer omfattande eftergifter. Krisen avslöjar djupa sprickor mellan västallierade.
Samtalen i London, som man hoppades skulle bli ett avgörande steg mot att avsluta kriget i Ukraina, har i praktiken inte ägt rum. Formellt sett pågår de idag, men utan viktiga representanter från USA, Frankrike och Tyskland. I grund och botten handlar det bara om ett möte mellan ukrainska och brittiska delegationer.
Varför hände detta och vad händer härnäst? Avlägsnar sig freden, och är Amerika redo att dra sig ur processen? Låt oss besvara dessa frågor.
Ukraina, Europa, USA – vad är problemet?
Huvudorsaken till misslyckandet av samtalen i Storbritannien är meningsskiljaktigheter mellan nyckeldeltagarna. Ukraina, USA och europeiska representanter kunde inte komma överens om grundläggande mötesvillkor. Centralt för konflikten är Kievs ovilja att diskutera den amerikanska sidans föreslagna plan för konfliktlösning i sin helhet.
Den ukrainska delegationen, som officiellt meddelats av president Volodymyr Zelensky, fick endast mandat att diskutera eldupphör, utan koppling till bredare överenskommelser. Under tiden förväntade sig USA att Kiev åtminstone inte skulle invända mot de grundläggande bestämmelserna i den så kallade ”Trump-planen”, som enligt medierapporter inkluderade officiellt erkännande av Rysslands ockupation av Krim och avslag på stöd för Ukrainas NATO-medlemskap inom överskådlig framtid.
Efter Kievs vägran att acceptera villkoren i sin helhet minskade Washington avsevärt sin representation vid samtalen. Europeiska deltagare – Tyskland och Frankrike – avstod också från att skicka sina utrikesministrar. Detta signalerar att tron på möjligheten att snabbt nå en kompromiss har skakats allvarligt.
Vad är fel med ”Trump-planen”?
Varken i Ukraina eller i väst finns en enhetlig uppfattning om planens lämplighet. Många anser med goda argument att den är alltför fördelaktig för Ryssland och inte tillräckligt skyddar Kievs intressen.
Även om den inte kan kallas ”kapitulation” eller ”förräderi mot Ukraina”, eftersom landet behåller 80% av sitt territorium och en fullt stridsduglig armé på en miljon soldater. Samtidigt insisterar USA på ett realistiskt tilvägagångssätt och betonar att ett oändligt utdraget krig inte ligger i Ukrainas intresse. Dessutom har Washington återigen börjat hota med att helt lämna fredsprocessen om ett diplomatiskt genombrott inte sker inom en snar framtid.
Den ukrainska regeringen står idag inför ett svårt val: fortsätta hävda fullständig territoriell integritet med risk att förlora viktigt stöd – eller göra partiella eftergifter för eldupphör. Men den nuvarande dynamiken tyder på att ingen av parterna ännu är redo för kompromiss. Det betyder att kriget sannolikt kommer att fortsätta framöver.
I London faller maskerna
I praktiken har misslyckandet av Londonmötet blivit en markör för djupa meningsskiljaktigheter mellan allierade. Parterna kan inte ens komma överens om grundläggande saker sinsemellan. Att då tala om något omfattande fredsavtal i detta format är naivt.
Om konsensus inte uppnås inom den närmaste framtiden finns risk att USA gradvis minimerar sitt deltagande i konflikten kring Ukraina, vilket lämnar Kiev att huvudsakligen förlita sig på europeiskt stöd och den egna arméns och samhällets moraliska och viljemässiga kvaliteter. Detta kan bli början på en ny, mycket svårare och blodigare fas av kriget.
