Facebook noscript imageMå Lars Norén brinna i helvetet!
Må Lars Norén brinna i helvetet!
Malexander. Foto: F.G. (CC BY-SA 4.0)
Malexander. Foto: F.G. (CC BY-SA 4.0)

De mördade poliserna hette Olle Borén och Robert Karlström. Och hade Lars Norén inte fått för sig att leka teaterpjäs med förhärdade nazister hade de antagligen fortfarande varit i livet, skriver David Lindén.

1970-talet var på många sätt en äcklig tid. Frånstötande. Det är då vi fick den missriktade humanismen som bottnar i bästa fall tolerans men i värsta fall acceptans. Vi har sådant som PAG (Pedofila arbetsgruppen) vilka argumenterar för att byxmyndigheten inte ska finnas i lag och en förment liberal justitieminister vid namn Lennart Geijer som mest av allt gillade att springa till glädjeflickor. Det var samtidigt som vi fick den liberala inställningen till kriminella. Att det egentligen inte är deras fel utan samhällets. Med rätt hjälp kan de alltid komma in igen i den stora gemenskapen.

Det är därför som det är relevant att skriva om detta. Jackie Arklöv, legosoldat, folkmördare och nazist – kärt barn har många namn – har fått sitt straff tidsbestämt. Men det var han som mördade två poliser i Malexander 1999 med deras egna tjänstevapen. En ren avrättning. Frågan som infinner sig är hur det var möjligt.

Svaret är Lars Norén. Det var frigjort och spännande och dessutom provokativt. Ingen brydde sig men alla ville se resultatet. Tänk att fräcka kulturtanter kunde vara i samma sällskap som brottslingar. Man skulle släppa fångarna loss då det var vår. Och varje människa i sin själ ville väl, för att parafrasera. Men det gick som vanligt rent ut sagt åt pipsvängen. I stället för den glada liberalismen man ville ha fick man Clark Olofsson. Dessutom så fick man en tolerans för förhärdade våldsmän som vi lever med än idag. Tack som tusan det humanistiska Sverige.

Därför kan man alltid skylla på Lars Norén. Dramatikern som inte vill ha någonting att göra med pjäsen 7:3 vilken involverade dem som sedermera sköt poliser i Malexander. Om man frågar salig Norén var det ett konstprojekt och i hans fylliga dagböcker ockuperar dessa en liten del i vad som skrivs. Dock kvarstår det faktum att de händelserna har en rak arm till hans insats som dramatiker. De skrev ett brev och han svarade. Han kom till fängelset och blev så betuttad att han blev manipulerad av insatsen. Resultatet var två poliser som blev avrättade av sina egna tjänstevapen.

När Norén dog hyllades han. Det fyllde mig redan då med äckel. Nu har den som sköt, Jackie Arklöv, fått sitt straff tidsbestämt. Det ska han inte ha utan han ska ruttna i fängelset eller snarare helvetets förgård.

De som fick en för tidig död i Malexander ska däremot kommas ihåg. De var poliser som ville göra sitt jobb och dog i förtid. De hette Olle Borén och Robert Karlström. De dog för att göra detta land lite bättre. Må Arklöv och hans anhang brinna i helvetet.

David Lindén

Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.

Kan nås på david@bulletin.nu