Lögner och överdrifter är de nya medieprofilernas affärsidé (DN 25/11)
Här är 100% smurf-tv för den lättkränkta högern (AB 25/11)
Henrik Jönsson har skapat ett svenskt Fox News – och nu gäller det för seriösa medier att behålla lugnet (SDS 26/11)

Efter hyperbrutala sågningar i allt från DN till Aftonbladet och Sydsvenskan med flera, är det bara att konstatera att etablissemangsmedia är livrädda för Henrik Jönssons nya mediesatsning och går all in för att med hjälp av olika pejorativ avfärda den som lügenpresse och propaganda. Det är solklart att förhoppningen är att de egna läsarna inte ska surfa dit och skapa sig en egen uppfattning.

Jag tror faktiskt inte jag sett något liknande. Inte ens när Bulletin för fem år sedan lanserades med ett helt stall av några av samtidens vassaste högerskribenter bakom tangentborden var den negativa publiciteten på den här nivån.

Den etablerade pressens anklagelser är naturligtvis rent nonsens. Vill man hitta ”högerprojekt” för ”seriösa medier” att kritisera så saknas inte sådana att sätta sökarljuset på. Sajten Fria Tider är rimligen är den mest flippade av de stora, med i runda slängar 4 miljoner besökare (!) per månad. Men trots sin massiva popularitet får de inte på skallen av etablissemangspressen, av det enkla skälet att de inte utgör något seriöst hot dem. De är helt enkelt för knäppa och deras besökare består till stor del av en publik som sedan länge är helt förlorade för DN et alles.

Henrik Jönsson är däremot ingen konspirationsteoretisk knäppskalle eller yrvaket rysstroll, utan en öppen och nyfiken person som efter bästa förmåga gör nyhetsbedömningar och ärliga analyser utfrån ett teoretiskt libertariansk perspektiv (han är ingen utopist) – något han är helt öppen med.

Han vinnlägger sig dessutom om att vara rättvis även mot politiska motståndare och deras argument. Mer konservativt lagda kommer av uppenbara skäl inte alltid att hålla med honom, men han är alltid intressant. Och även vakna socialdemokrater skulle kunna uppfatta relevansen i den samhällskritik framför, och utgå från de problem han identifierar för sina egna vänsteranalyser och förslag.

Vilket alltså är skälet till paniken – Jönson är tillräckligt bra för att bjuda konkurrens och intressanta problemställningar, inklusive för mer fördomsfria politiska motståndare, och bli en nål i ögat på påstått oberoende medströmsmedia och det ”de anständigas konsensus” de snickrar på för att ersätta den halvt raserade gamla åsiktskorridoren.

Han har helt enkelt förutsättningarna att på sikt erbjuda ett tungt alternativ till de etablerade. Och de har med andra ord goda skäl att känna sig rejält oroade, kanske rentav en smula panik, men det får framtiden utvisa.

Ofer Maimon

Frilansande redaktör