Varje verkligt betydelsefull prestation, varje resultat vi åtnjuter i dag, började med att någon tog en risk.

Entreprenören riskerar konkurs. Forskaren riskerar att misslyckas. Invandraren lämnar det invanda i hopp om ett bättre liv. Investeraren riskerar att förlora sina pengar. Till och med att bli förälskad innebär att acceptera osäkerhet.

Men vad är egentligen risk?

Vi talar ofta om risk som om den vore detsamma som fara. Det är den inte. Fara är en källa till möjlig skada. Risk är osäkerheten om utfallet. Att springa över en hårt trafikerad motorväg är farligt. Att starta ett företag är riskfyllt. Att bestiga Mount Everest är både farligt och riskfyllt.

Ingen har illustrerat risk bättre än Albert Engström.

Hans berömda figur Kolingen sitter på en krog med en vän. Tillsammans har de precis tillräckligt med pengar för en enda sup, men ingen litar på den andre. Då kommer en främling in. Kolingen skjuter glaset över disken. Främlingen sveper snapsen och beställer omedelbart tre färska åt sällskapet.

Kolingen strålar.

– Det där skötte jag bra.

Vännen svarar:

– Ja, men det var en djävla risk.

Det är risk i dess renaste form. Vi accepterar frivilligt osäkerhet därför att den möjliga belöningen överstiger den möjliga förlusten. Ibland lyckas vi. Ibland misslyckas vi. Utan risk händer inget.

Det som gäller individen gäller också samhället.

Barn lär sig hantera risk genom att klättra i träd, cykla, lösa konflikter och misslyckas. Vi lär oss balans genom att ramla, omdöme genom misstag och motståndskraft genom motgångar. Barndomen är naturens egen utbildning i att hantera osäkerhet.

Samma princip gäller ekonomier.

Vinst är ersättning för att bära risk. Entreprenörer arbetar i åratal utan någon garanti för framgång. Investerare satsar kapital som de kanske aldrig får tillbaka. Ändå kritiseras ofta vinster och förmögenheter, samtidigt som allt fler politiska beslut skjuter dagens kostnader på morgondagens skattebetalare.

Risk kan inte avskaffas. Försöker vi eliminera den, eliminerar vi också möjligheterna. Varje innovation, varje företag och varje vetenskapligt genombrott började med att någon accepterade en osäkerhet som andra föredrog att undvika.

Risk är inte fienden. Den är priset vi betalar för framsteg.

Människan har aldrig lyckats eliminera risk. Det stora genombrottet kom när vi lärde oss att dela den.

En av de viktigaste ekonomiska innovationerna i historien var därför inte en ny maskin eller en ny uppfinning, utan utvecklingen av försäkring och riskspridning.

I Against the Gods: The Remarkable Story of Risk beskriver Peter L. Bernstein hur Edward Lloyds kaffehus i London under slutet av 1600-talet blev den moderna försäkringens födelseplats. Handelsmän som finansierade farliga sjöresor betalade premier till personer som tog på sig en del av den ekonomiska risken. Dessa blev de första ”underwriters”.

När risk kunde mätas och prissättas kunde den också delas. Investerare behövde inte längre frukta att ett enda skeppsbrott skulle ruinera dem. Därmed blev större investeringar möjliga och handeln kunde växa.

Samma princip gäller fortfarande.

Ett av de största misstagen investerare gör är att missbedöma sin egen risktolerans. Att placera hela sitt kapital i en enda spekulativ investering är inte att investera – det är hasardspel. En klokare strategi är att skydda huvuddelen av kapitalet och bara riskera en mindre del.

Henry Fiorillo illustrerar detta i sin bok Fool’s Gold om affärsänglar. En investerare kan satsa 25 000 kr i tio nystartade företag. Om nio misslyckas måste den enda framgången ge tillbaka mer än 225 000 kr för att hela portföljen ska bli lönsam. Framgång handlar därför inte om att undvika risk utan om att förstå den och sprida den.

Samma ödmjukhet bör prägla alla investerare. Den som tjänar pengar under en stigande börs ska inte omedelbart utgå från att han är ett finansiellt geni. Tur spelar nästan alltid en större roll än vi vill erkänna.

Det är inte vårdslöshet som skapar välstånd. Tvärtom. Gott omdöme handlar om att förstå vilka risker som är värda att ta och vilka faror som bör undvikas.

Samhällen som uppmuntrar ansvarsfullt risktagande skapar fler innovationer, fler företag och större välstånd. Samhällen som försöker eliminera all risk riskerar i stället stagnation.

Risk är inte motsatsen till trygghet.

Rätt hanterad är den en förutsättning för framsteg.