Facebook noscript imageMigrationsverket: Därför slipper en tredjedel styrka identitet
Politik
Migrationsverket: Därför slipper en tredjedel styrka identitet
Bild: Adam Wrafter / SvD / TT
Bild: Adam Wrafter / SvD / TT

En viktig förklaring till att nära en tredjedel av alla medborgarskap beviljas med dispens från kravet om styrkt identitet är att sökande från länder som Somalia och Afghanistan helt saknar möjlighet att skaffa godkända identitetshandlingar, då sådana inte existerar eller inte godkänns av migrationsverket. Det säger Migrationsverkets projektledare för arbetet kring medborgarskap Oskar Ekblad till Bulletin. – Vi har ju att förhålla oss till hur lagstiftningen är uttryckt, säger Ekblad till Bulletin

Att kunna styrka sin identitet är som huvudregel ett krav för att beviljas ett svenskt medborgarskap. Beviskravet för en styrkt identitet ska dessutom vara starkare för att beviljas medborgarskap än för att beviljas asyl, då det i det senare fallet räcker det med att den sökandes identitet görs ”sannolik”.

I första hand bedöms en identitet som styrkt genom ett pass eller en identitetshandling utfärdad av det tidigare hemlandets berörda myndighet, som kan uppvisas i original och uppfyller krav på utformning och kvalitet.

För den som saknar godtagbar identitetshandling finns även möjlighet att låta en nära anhörig med styrkt identitt att intyga den sökandes identiet. Till nära anhöriga räknas make/maka, föräldrar, vuxna barn och syskon. Den anhöriges identiet måste också vara styrkt, så att en person som fått sin identitet styrkt av en anhörig inte kan styrka någon annan anhörigs identitet.

En dispans från dessa krav kan emellertid ges för personer som har bott i Sverige i minst åtta år, och kan gör ”sannolikt” att den uppgivna identiteten är riktig. Migrationsverket ska under processen avgöra trovärdigheten i de uppgifter den sökande lämnat om sin identitet, samt skälen till att det sökande inte kunnat styrka identiteten.

20 000 nya medborgare utan styrkt identitet 2024

Riksrevisionens granskning av Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden visar att nästan en tredjedel av de medborgarskap som beviljas har fått dispens från kravet om styrkt identitet. Det innebär att av de 65 591 personer som fick medborgarskap i Sverige förra året har omkring 20 000 inte kunnat styrka sin identitet.

”Att pröva om och när en sökande kan beviljas dispens från kravet på styrkt identitet är en utmaning för handläggare. Ett annat exempel är att Migrationsverkets bedömning av hemvist till viss del baseras på osäkra uppgifter” skriver Riksrevisionen i sin rapport.

”Vi är övertygade om att Migrationsverket noggrant går igenom Riksrevisionens rapport för att se på vilket sätt arbetet med att handlägga medborgarskapsansökningar kan förbättras” skriver Migrationsminister Johan Forsells pressekreterare Victoria Holmqvist till Bulletin.

Holmqvist pekar även på de åtgärder regeringen vidtagit för ett ökat säkerhetsperspektiv i medborgarskapsärenden, som att det ska krävs personlig inställelse och fler uppgifter i samband med ansökan, samt fler kontroller, registerslagningar och muntliga utredningar vid behov.

Holmqvist skriver vidare att ”regeringen har en löpande dialog med Migrationsverket om handläggningen av medborgarskapsansökningar” och hänvisar i övrigt till Migrationsverket.

Migrationsverket: Känt sedan tidigare

Bulletin har intervjuat Oskar Ekblad, uppdragsledare för medborgarskapsärenden på Migrationsverket, som säget till Bulletin att man på Migrationsverket sedan tidigare känner till hur många medborgarskap som beviljas med dispens från kravet om styrkt identitet.

Har detta förmedlats till migrationsministern, att statistiken ser ut såhär?

– Det får du snarare fråga justitedepartementet om. Men det här är ju ingen uppgift vi har anledning att hålla tillbaka, det här är ju en del av lagstiftningen, tolfte paragrafen i medborgarslagen. När det efterfrågats, eller om det funnits något annat rapporteringssammanhang, det har inte jag överblicken över. Men det är självklart att vi delar det.

– Att det finns många personer som också motsvarar den beskrivningen (tolfte paragrafen i medborgarlagen), eftersom de kommer från länder där man systematiskt inte kan styrka sin identitet på grund av bristen på folkbokföringssystem och liknande, det är enligt min bild väl känt.

Ni agerar enligt lagstiftningen helt enkelt?

– Ja, det gör vi. Om man ska bli lite trist jurist här, bestämmelsen är, om jag minns rätt, en kan-bestämmelse. Ordet ”ska” i svensk förvaltning betyder ju ett absolut fall, medan de så kallade fakultiva bestämmelserna betyder att man gör en värdering. Men den värderingen får ju en myndighet inte göra efter eget skön, utan den sker ju efter de rättskällor som vi har att tillämpa.

– Det är ju först och främst att titta på vad lagstiftningen säger, i andra fall tittar vi på de förarbeten som har tagits fram, i det här fallet propositionen till medborgarskapslagstiftningen som uttalat sig en del i den här frågan, man kan titta på den propositionen från 97/98, på sidan 17 där det finns ytterligare information om det här.

– Sedan är en av våra viktigaste källor vad migrationsdomstolen, vår praxisgivande domstol, uttalat i den här frågan. Det finns flera domar som har tagit ställning till det här. Vi tillämpar den lagstiftning som finns och de regler som finns och liksom i all svensk rätt tolkas det med förarbeten och praxis.

”Vi har ju att förhålla oss till hur lagstiftningen är uttryckt”

Det är ju i nästan en tredjedel av fallen som en dispens tillämpas. Kan man fortfarande kalla det för en dispens om det tillämpas så ofta? Blir inte undantaget regel då?

– Vi har ju att förhålla oss till hur lagstiftningen är uttryckt, vi kan ju inte förhålla oss till någon form av rimlighetsbedömning av om lagstiftningen ligger rätt till eller liknande.

– Vi har ganska tydlig praxis på det här, när vi gör den här bedömningen är det i huvudsak två saker vi tittar på: att de uppgifter personen har lämnat är trovärdiga, att de inte har förändrats över tid, eller om de skulle ha förändrats, att det finns en mycket bra förklaring till det.

– Och sedan så klart varför man inte kan styrka identiteten. Det kan finnas lite olika skäl, men om du till exempel har flytt ditt land och har hänvisat till att du utsatts för förföljelse från myndigheterna i ditt hemland, då är det i internationell rätt en erkänd princip att vi inte kan tvinga den personen att uppsöka det landet, eller det landets myndighet i Sverige, ambassaden, för att få ett pass.

Inte möjligt att få godkända handlingar från vissa länder

– Ett annat skäl är om man kommer från Somalia eller Afghanistan där passutfärdandet har varit behäftat med så många osäkeheter så att vi inte erkänner de passen. Då spelar det ju ingen större roll att man skaffar ett sådant pass. Det kan ha viss betydelse, men det blir inte automatiskt identitets-styrkande.

– Man kan också ha andra uppgifter som stödjer att du kommer där du kommer ifrån och att man är den man är, det kan vara en identitetskort, det kan vara en militärbok eller ett medborgarskapsbevis eller liknande, som används i bedömningen men inte är identitets-styrkande i sig.

– Men är man trovärdig och har gjort vad som kan krävas för att få fram en godtagbar identitetshandling, ja, då säger praxis att då ska den här dispensen tillämpas. Då är det inte upp till oss att göra någon form av lämplighetsmässig bedömning av individen utöver säkerhetshot och brottslighet, utan vi gör en sammantagen bedömning utefter de uppgifter vi fått in under ärendets gång, från det att man kom till Sverige fram till att man ansökt medborgarskap.

– Det är ju oerhört viktigt i min roll som tjänsteman att jag kan visa att vi tillämpar lagstiftningen som den ser ut, och det är det sätt som lagen är skriven och hur man praktiskt uttolkar den. När det gäller vad det betyder: om du tittar i förarbetet och så vidare så finns ju dispenskravet av en anledning, och det är för att man har velat ha en väg till medborgarskap för den här gruppen.

– Den frågan kan inte jag värdera om varför eller hur, jag bara konstatera att vi har en ny utredning som har tittat på frågan som man precis har lämnat över för betänkande till regeringen, som har föreslagit en förlängning av den här tiden (som krävs för medborgarskap utan styrkt identitet). Men man föreslår inte i det här avseendet att det inte ska kunna gå att få medborgarskap på sannolik identitet.

– Då kan man konstatera att det finns ett flertal utredningar med någon form av samsyn om att det ska finnas en bestämmelse med undantagskaraktär som ger möjlighet att ge medborgarskap. Om det då är så att antalet sökande som uppfyller det undantaget varierar över tid och ett visst antal blir större eller färre, då måste vi fortfarande tillämpa lagstiftningen. Bedömningen, om det nu skulle finnas andra dispositioner, de får vara politiska.

Politikerna måste lagstifta annorlunda för att ni ska kunna agera annorlunda?

– Ja, självklart, det får ju inte ske på något annat sätt. Vi får inte lov att tillämpa något annat, så klart, än lagstiftningen. Jag har själv inte full överblick över lagstiftningen i våra nordiska grannländer, men det är väl känt att den här typen av dispenser finns i flera länder, om du vill gå vidare och titta på rimlighetsfrågor och så vidare så kan det vara väl värt att se hur man gjort de här bedömningarna i andra länder, där man har så klart en liknande situation.

– Jag vill ju gärna inskärpa att det här är kopplat till vissa grupper där folkbokföringssystemen och annat har gjort att man helt enkelt inte har en grundläggande möjlighet att styrka sin identitet. Det handlar inte om att vi har till exempel ifrågasatta uppgifter om identiteten eller att identiteten har manifesterats på olika sätt under utredningens gång, utan det handlar mer om att det inte kommer kunna gå att styrka den.

Hur har dialogen med regeringen sett ut sedan Riksrevisionens rapport?

– Det kan jag inte svara på, men det viktigaste i vår dialog har ju varit regeringsuppdraget som vi fick den 5 januari om ett skärpt säkerhetsperspektiv. Där har regeringen lagt fram ett antal riktlinjer och förslag som vi har anammat. Där gör vi nu en del förändringar, som är viktiga för oss ur ett säkerhetsperspektiv, enligt det säkerhetsläge som just nu råder. Där har vi åtgärder om personlig inställelse, vi kommer kräva in fler uppgifter vid ansökan om komplettering, vi kommer förstärka kontrollen av identitetshandlingar och så vidare. Och det här träffar ju utan tvekan den grupp, som bara har gjort sin identitet sannolik.

”Vi har som myndighet en vilja att förflytta från sannolik till styrkt identitet i varje enskilt fall”

– Det träffar de andra grupperna också, men en sannolikt gjord identitet är fortfarande fråga om dispens, och har vi frågor eller frågeställningar vid en personlig inställelse, vid kontroll av identitetshandlingar och annat, så kommer vi självklart ställa dem. Vi har som myndighet en vilja att förflytta från sannolik till styrkt identitet i varje enskilt fall. Men jag kan ju säga att i många fall kommer man inte kunna göra så stora förflyttningar på grund av den grundläggande bristen på folkregistrering helt enkelt.

De nya åtgärder ni kommer att vidta, kommer det göra att fler identiteter för de som blir medborgare kommer kunna styrkas i framtiden?

– Det är definitivt vår förhoppning att vi kan bidra till att styrka fler identiteter, och att fler uppgifter och så vidare kan göra det. Vi är definitivt säkra på att vi kommer få en ännu bättre kontroll av hot mot nationell säkerhet och brottslighet.

– Men sedan måste jag ändå lägga in den här brasklappen att eftersom det rör nationaliteter bland annat med de här systematiska problemen att styrka sin identitet så... eftersom styrkt identitet i princip är pass, eller som du refererade till tidigare, nära anhörig, så har man inget av de två, då kommer vi aldrig kunna röra oss i det formella i att fastställa identiteten som styrkt.

Johannes Nilsson

Reporter.