[Översättning via Chat GPT, med viss redaktionell efterbearbetning]

God eftermiddag. Tack så mycket.

Idag är jag här för att berätta att den västerländska världen är i fara. Och den är i fara eftersom de som förväntas försvara västvärdena är infiltrerade av en världssyn som inneboende leder till socialism och därigenom till fattigdom.

Tyvärr har ledarna för den västerländska världen under de senaste decennierna övergett modellen för frihet till olika versioner av vad vi kallar kollektivism. Vissa har motiverats av välvilliga personer som vill hjälpa andra, medan andra har motiverats av önskan att tillhöra en privilegierad kast.

Vi är här för att säga att kollektivistiska experiment är aldrig lösningen på problemen som plågar världens medborgare. Snarare utgör de roten till problemen. Tro mig: ingen är bättre lämpad än vi argentinare att vittna om dessa två punkter.

Trettiofem år efter att vi antog frihetsmodellen, år 1860, blev vi en ledande världsmakt. Men när vi omfamnade kollektivismen under de senaste 100 åren såg vi hur våra medborgare systematiskt började förarmas, och vi sjönk till plats nummer 140 globalt.

Men innan vi har diskussionen skulle det vara viktigt för oss att titta på data som visar varför fri företagskapitalism inte bara är det enda möjliga systemet för att avsluta världsfattigdomen, utan också det enda moraliskt önskvärda systemet för att uppnå detta.

Om vi tittar på historien om ekonomiskt framsteg ser vi hur världens per capita BNP mellan år 0 och år 1800 praktiskt taget förblev konstant under hela referensperioden.

Om du tittar på en graf över utvecklingen av ekonomisk tillväxt genom mänsklighetens historia kommer du att se en hockeyklubbsgraf, en exponentiell funktion som förblev konstant under 90% av tiden och som inneboende utlöstes från 1800-talet.

Det enda undantaget från denna historia av stagnation inträffade på slutet av 1400-talet med upptäckten av den amerikanska kontinenten. Men för detta undantag förblev den globala per capita BNP-stillväxten konstant vid cirka 0,02% årligen. Nästan ingen tillväxt. Från och med 1800-talet med industriella revolutionen var den sammanlagda årliga tillväxthastigheten 0,66%. Vid den takten skulle det ta ungefär 107 år att fördubbla per capita BNP.

Om du tittar på perioden mellan 1900 och 1950 ökade tillväxthastigheten till 1,66% per år. Så du behöver inte längre 107 år för att fördubbla per capita BNP, utan 66. Om du tar perioden mellan 1950 och 2000 kommer du att se att tillväxthastigheten var 2,1%, vilket skulle innebära att vi på bara 33 år kunde fördubbla världens per capita BNP.

Denna trend, långt ifrån att vara orsaken till våra problem, är frihandelskapitalism som ekonomiskt system det enda verktyg vi har för att avsluta hunger, fattigdom och extrem fattigdom över hela vår planet. Den empiriska bevisningen är obestridlig.

Därför, eftersom det inte finns något tvivel om att fri företagskapitalism är överlägsen i produktiva termer, har en vänsterdoktrin attackerat kapitalismen och påstått, det är vad kritikerna hävdar, att den är orättvis. De säger att kapitalismen är ond eftersom den är individualistisk och att kollektivismen är god eftersom den är altruistisk. Naturligtvis med andras pengar.

Så de förespråkar social rättvisa. Men detta begrepp, som i den utvecklade världen blev populärt på senare tid, har varit en konstant i politiskt tal i mitt land i över 80 år. Problemet är att social rättvisa inte bara är orättvis, den bidrar inte heller till allmänt välbefinnande.

Ganska tvärtom är det en inneboende orättvis idé eftersom den är våldsam. Den är orättvis eftersom staten finansieras genom skatter, och skatter samlas in tvångsvis. Eller kan någon av oss säga att vi frivilligt betalar skatt? Detta innebär att staten finansieras genom tvång och att ju högre skattebördan är, desto högre är tvånget och desto lägre är friheten.

De som främjar social rättvisa börjar med idén att hela ekonomin är en paj som kan delas upp på olika sätt. Men den pajen är inte given. Det är rikedom som genereras i vad Israel Kirzner (libertariansk ekonom, pionjär inom den Österrikiska skolan, reds anm) kallar en marknadsupptäcktsprocess.

Om varor eller tjänster som erbjuds av ett företag inte efterfrågas kommer företaget att misslyckas om det inte anpassar sig till vad marknaden kräver. De kommer att lyckas och producera mer om de skapar en produkt av hög kvalitet till ett attraktivt pris. Så marknaden är en upptäcktsprocess där kapitalisterna kommer att hitta rätt väg när de går framåt.

Men om staten straffar kapitalister när de är framgångsrika och stör upptäcktsprocessen kommer de att förstöra deras incitament, och konsekvensen är att de kommer att producera mindre.

Pajen kommer att vara mindre, och detta kommer att skada samhället som helhet. Kollektivism, genom att hämma dessa upptäcktsprocesser och hindra approprieringen av upptäckter, binder till slut händerna på entreprenörer och förhindrar dem från att erbjuda bättre varor och tjänster till ett bättre pris.

Så varför demoniserar akademin, internationella organisationer, ekonomiska teoretiker och politiker ett ekonomiskt system som inte bara har lyft 90 procent av världens befolkning ur extrem fattigdom utan fortsätter att göra detta snabbare och snabbare?

Tack vare frihandelskapitalism lever världen nu sin bästa stund. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har det funnits en tid av större välstånd än idag. Detta gäller för alla. Dagens värld har mer frihet, är rikare, mer fredlig och välmående. Detta gäller särskilt för länder som har mer ekonomisk frihet och respekterar individens egendomsrätt.

Länder som har mer frihet är 12 gånger rikare än de som är förtryckta. Den lägsta procentilen i fria länder har det bättre än 90 procent av befolkningen i förtryckta länder. Fattigdomen är 25 gånger lägre och extrem fattigdom är 50 gånger lägre. Och medborgarna i fria länder lever 25 procent längre än medborgarna i förtryckta länder.

S vad menar vi när vi talar om libertarianism? Låt mig citera orden från den största auktoriteten om frihet i Argentina, professor Alberto Benegas Lynch Jr, som säger att libertarianism är det obegränsade respekten för andra människors livsprojekt baserat på principen om icke-aggression, till försvar för rätten till liv, frihet och egendom.

Dess grundläggande institutioner är privat egendom, marknader fria från statlig intervention, fri konkurrens och arbetsdelning samt socialt samarbete, där framgång uppnås endast genom att tjäna andra med varor av bättre kvalitet eller till ett bättre pris.

Med andra ord är framgångsrika kapitalister samhällsnyttiga som, långt från att appropriera andras rikedom, bidrar till allmän välfärd. Slutligen är en framgångsrik entreprenör en hjälte.

Och detta är modellen som vi förespråkar för Argentinas framtid. En modell baserad på det grundläggande principen om libertarianism. Försvaret av livet, friheten och egendomen.

Nu, om det har visat sig att fri företagskapitalism och ekonomisk frihet är extraordinära verktyg för att avsluta fattigdom i världen, och vi nu är vid den bästa tiden i mänsklighetens historia, är det värt att fråga varför jag säger att Västvärlden är i fara.

Och jag säger detta precis därför att i länder som borde försvara värdena för fri marknad, privat egendom och andra institutioner för libertarianism underminerar delar av den politiska och ekonomiska eliten grunden för libertarianism, öppnar dörrarna för socialism och potentiellt dömer oss till fattigdom, misär och stagnation.

Det får aldrig glömmas bort att socialismen alltid och överallt är en förarmande företeelse som har misslyckats i alla länder där den har prövats. Den har varit en ekonomisk, social, kulturell fiasko och har också mördat över 100 miljoner människor.

Det väsentliga problemet för Västvärlden idag är inte bara att vi måste hantera dem som, även efter Berlinmurens fall och den överväldigande empiriska bevisningen, fortsätter att förespråka för förarmande socialismen.

Men det finns också våra egna ledare, tänkare och akademiker som förlitar sig på en felaktig teoretisk ram för att underminera grundvalarna för det system som har gett oss den största expansionen av välstånd och framsteg i vår historia.

Den teoretiska ramen jag syftar på är den neoklassiska ekonomiska teorin, som utformar en uppsättning instrument som, ovilligt eller oavsiktligt, slutar tjäna statens intervention, socialism och social nedbrytning.

Problemet med neoklassiker är att den modell de förälskade sig i inte kartlägger verkligheten, så de tillskriver sina misstag till påstådda marknadsfel istället för att granska modellens antaganden.

Under förevändningen om påstådda marknadsfel införs regleringar. Dessa regleringar skapar förvrängningar i prisstrukturen, förhindrar ekonomisk kalkyl och förhindrar därför även sparande, investeringar och tillväxt.

Detta problem ligger främst i det faktum att inte ens påstådda libertarianekonomer förstår vad marknaden är, för om de förstod skulle det snabbt framgå att det är omöjligt med marknadsfel.

Marknaden är inte bara en graf som beskriver en kurva av utbud och efterfrågan. Marknaden är en mekanism för socialt samarbete, där du frivilligt utbyter äganderättigheter. Därför, baserat på denna definition, är det en motsägelsefullhet att prata om marknadsfel. Det finns inga marknadsfel.

Om transaktioner är frivilliga är det enda sammanhang där det kan finnas marknadsfel om det finns tvång, och det enda som generellt kan tvinga är staten, som innehar ett våldsmonopol.

Följaktligen, om någon anser att det finns ett marknadsfel skulle jag föreslå att de kontrollerar om det finns statlig intervention inblandad. Och om de finner att det inte är fallet skulle jag föreslå att de kontrollerar igen, för uppenbarligen är det ett misstag. Marknadsfel existerar inte.

Ett exempel på de så kallade marknadsfelen beskrivna av neoklassiker är den koncentrerade strukturen av ekonomin. Från år 1800 och framåt, med en befolkningsmängd som multiplicerades med 8 eller 9 gånger, växte BNP per capita med över 15 gånger, så det fanns växande avkastning som minskade extrem fattigdom från 95% till 5%.

Emellertid innebär närvaron av växande avkastning koncentrerade strukturer, vad vi skulle kalla ett monopol. Hur kan då något som har genererat så mycket välbefinnande för neoklassisk teori vara ett marknadsfel?

Neoklassiska ekonomer tänker utanför lådan. När modellen misslyckas bör du inte bli arg på verkligheten utan snarare på modellen och ändra den. Dilemmat som neoklassisk modell står inför är att de säger att de vill förbättra marknadens funktion genom att attackera vad de anser vara fel. Men genom att göra det öppnar de inte bara dörrarna för socialismen utan går också emot ekonomisk tillväxt.

Exempelvis att reglera monopol, förstöra deras vinster och förstöra växande avkastning skulle automatiskt förstöra ekonomisk tillväxt.

Men inför den teoretiska påvisningen att statlig intervention är skadlig - och det empiriska beviset att det har misslyckats kunde inte vara annorlunda - är lösningen som kollektivisterna föreslår inte större frihet utan snarare större reglering, vilket skapar en nedåtgående spiral av regleringar tills vi alla är fattigare och våra liv beror på en byråkrat som sitter i en lyxig kontorslokal.

Med tanke på den dystra misslyckandet med kollektivistiska modeller och de ofrånkomliga framstegen i den fria världen var socialister tvungna att ändra sin dagordning: de lämnade bakom sig klasskampen baserad på det ekonomiska systemet och ersatte detta med andra påstådda sociala konflikter, som är lika skadliga för livet och den ekonomiska tillväxten.

Den första av dessa nya strider var den löjliga och onaturliga kampen mellan man och kvinna. Libertarianism förutser redan jämställdhet mellan könen. Hörnstenen i vår övertygelse är att alla människor är skapade lika och att vi alla har samma oförytterliga rättigheter som Gud har beviljat, inklusive liv, frihet och äganderätt.

Allt som den radikala feministiska agendan har lett till är ökad statlig intervention för att hindra ekonomiska processer och ge jobb åt byråkrater som inte har bidragit något till samhället. Exempel är kvinnoministrar eller internationella organisationer dedikerade till att främja denna dagordning.

En annan konflikt som presenteras av socialister är den mellan människa och natur, där de hävdar att vi människor skadar en planet som bör skyddas till varje pris, även att förespråka för mekanismer för befolkningskontroll eller abortagenda.

Tyvärr har dessa skadliga idéer tagit fotfäste i vår samhälle. Neo-marxisterna har lyckats överta det sunda förnuftet i den västerländska världen, och detta har de uppnått genom att appropriera sig media, kulturen, universiteten och även internationella organisationer.

Det senare fallet är det allvarligaste, förmodligen eftersom dessa är institutioner som har enorm påverkan på de politiska och ekonomiska besluten i sina medlemsstater.

Lyckligtvis finns det allt fler av oss som vågar göra våra röster hörda, eftersom vi ser att om vi inte verkligen och beslutsamt kämpar mot dessa idéer kommer det enda möjliga ödet att vi får ökande nivåer av statlig reglering, socialism, fattigdom och mindre frihet, och därmed sämre levnadsstandard.

Västvärlden har tyvärr redan börjat gå längs denna väg. Jag vet, för många kan det låta löjligt att föreslå att Västvärlden har vänt sig till socialismen, men det är bara löjligt om du bara begränsar dig till den traditionella ekonomiska definitionen av socialism, som säger att det är ett ekonomiskt system där staten äger produktionsmedlen. Den här definitionen borde enligt min åsikt uppdateras i ljuset av nuvarande omständigheter.

Idag behöver stater inte direkt kontrollera produktionsmedlen för att styra över alla aspekter av individernas liv. Med verktyg som att trycka pengar, skuldsättning, subventioner, kontroll över räntan, prisregleringar och regler för att korrigera så kallade marknadsmisslyckanden kan de styra över miljontals individers liv och öden.

Det är så vi når fram till punkten där en stor del av de allmänt accepterade ideologierna i de flesta västländer är kollektivistiska varianter, vare sig de utger sig för att vara öppet kommunistiska, fascistiska, socialistiska, socialdemokrater, nationalsocialister, kristdemokrater, neo-keynesianer, progressiva, populister, nationalister eller globalister.

I slutändan finns det inga stora skillnader. De säger alla att staten bör styra alla aspekter av individernas liv. De försvarar alla en modell som är i strid med den som ledde mänskligheten till dess mest spektakulära framsteg i historien.

Vi har kommit hit idag för att bjuda in den västerländska världen att återvända till vägen mot välstånd. Ekonomisk frihet, begränsad regering och obegränsad respekt för privat egendom är avgörande element för ekonomisk tillväxt. Utfattigdomen som kollektivismen ger upphov till är varken en fantasi eller en oundviklig ödets gång. Det är en verklighet som vi argentinare känner väl till.

Vi har upplevt detta. Vi har gått igenom detta för att, som jag sa tidigare, sedan vi beslutade att överge modellen av frihet som hade gjort oss rika, har vi dragits in i en nedåtgående spiral - en spiral där vi blir fattigare och fattigare, dag för dag.

Detta är något vi har upplevt, och vi är här för att varna er om vad som kan hända om länder i den västerländska världen, som blev rika genom frihetsmodellen, fortsätter på denna väg av förtryck.

Argentinas fall är en empirisk demonstration av att oavsett hur rik du än är, hur mycket du än har i form av naturresurser, hur skicklig din befolkning än är, hur utbildad, eller hur många guldmynt du än har i centralbanken - om åtgärder vidtas som hindrar marknadernas fria funktion, konkurrens, prisbildningssystem, handel och äganderätt till privat egendom, är det enda möjliga ödet fattigdom.

Därför vill jag avsluta med ett meddelande till alla företagare här och de som inte är här personligen men följer från hela världen.

Låt er inte skrämmas av den politiska kasten eller av parasiter som lever på staten. Ge inte efter för en politisk klass som bara vill behålla makten och sina privilegier. Ni är samhällsnyttiga. Ni är hjältar. Ni är skaparna av den mest extraordinära perioden av välstånd vi någonsin har sett.

Låt ingen säga er att er ambition är omoralisk. Om ni tjänar pengar är det för att ni erbjuder en bättre produkt till ett bättre pris, och därigenom bidrar till allmän välfärd.

Ge er inte inför statens framfart. Staten är inte lösningen. Staten är själva problemet. Ni är de verkliga huvudpersonerna i denna historia, och var förvissade om att från och med idag är Argentina er starka och ovillkorliga allierade.

Tack så mycket och länge leve friheten!