Polisen ger inte tillstånd till koranbränningar, utan till allmän sammankomst, var budskapet vid dagens presskonferens med ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M), som inskärpte behovet av källkritik hos allmänheten.
I kölvattnet av den senaste tidens koranbränningar har Sverige utsatts för intensiva påverkanskampanjer i syfte att framställa Sverige som ett islamofobiskt land, och i syfte att så split i Väst och försvåra Sveriges Natointräde, meddelade ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) vid en pressträff på tisdagen.
- Sverige utsätts för påverkanskampanjer understödda av stater och statsliknande aktörer i syfte att skada svenska intressen, och ytterst svenska medborgare.
Ryska intressen bakom
Enligt ministern handlar det om bland annat ryska aktörer som försöker sprida, förstora upp och ge felaktig information om de koranskändningar som skett den sista tiden.
Det försvårade säkerhetsläget under Sverige Natoansökan och efter koranbränningarna var skälet till presskonferensen, och en del av regeringens ansträngningar att göra människor medvetna om att påverkanskampanjerna pågår, och motverka dess konsekvenser.
Vid pressträffen medverkade även Mikael Östlund, kommunikationschef på Myndigheten för psykologiskt försvar, som noterade att man sedan koranbränningarna startade noterat runt en miljon meddelanden i olika kanaler som sökt påverka hur situationen uppfattas utomlands.
– Ryssland använder de här tillfällena till att driva sin agenda i medier och kanaler man kontrollerar, och budskapen där syftar givetvis till att splittra oss i väst och till att skapa en ökad oro och polarisering här i Sverige.
En inlindad kritik mot medierna?
En av de saker som vid presskonferensen framställdes som ett typiskt inslag i desinformationen, var det felaktiga budskapet att Sverige som stat skulle ställa sig bakom eller legitimera koranbränningar, eller använda yttrandefriheten som ett fikonlöv för statssanktionerad islamofobi.
I samband med detta tycktes ministern också framföra en inlindad kritik mot svenska medier, och det underströks vid två tillfällen att varken den svenska staten eller polisen ger tillstånd att ”bränna koranen”, utan att det man ger tillstånd till är en ”allmän sammankomst” – och alltså inte de specifika aktiviteterna vid en viss allmän sammankomst.
Det avslutande rådet till allmänheten var att förhålla sig källkritisk, och att vara medveten om vilka budskap man trodde på, spred eller förstärkte, och att fråga sig vilken avsändaren av ett budskap var, och med vilket syfte det spreds.
