Sveriges och Finlands eventuella medlemskap och roll i Nato och det säkerhetspolitiska läget. Det är givna frågor när statsminister Magdalena Andersson och Finlands statsminister Sanna Marin i dag tas emot av den tyske förbundskanslern Olaf Scholz och hans regering.
Det är Scholz som har bjudit in Marin och Andersson till överläggningarna på slottet Meseberg norr om den tyska huvudstaden. De båda deltar under förmiddagen.
Enligt svenska regeringskällor är det inte vanligt att andra länders regeringschefer bjuds in till överläggningar i den formen. Och ännu mindre att två blir inbjudna tillsammans.
Den tyska regeringen vill höra hur Sverige och Finland ser på säkerhetspolitiken efter Rysslands invasion av Ukraina. Det handlar också, förstås, om de båda ländernas möjliga insteg i Nato och vilken roll de då kommer att spela i försvarsalliansen.
Tillfälle för frågor
Det blir också ett tillfälle för Andersson och Marin att lyfta frågan om vad som sker mellan en eventuell ansökan om medlemskap i Nato och tiden för anslutning. Det handlar inte minst om Nato och medlemmar som Tyskland kan erbjuda säkerhet och skydd under övergången, oavsett om både Sverige och Finland ansöker eller om bara ett land gör det.
I samband med sitt förstamajtal i söndags underströk Magdalena Andersson att Sverige å sin sida väntas ge några slags säkerhetsgarantier till andra Natomedlemmar om det blir anslutning.
– För Sveriges del, om vi går med i Nato, handlar det om att vi har ett särskilt ansvar för Östersjön skulle jag tro, sade statsministern..
Enligt henne är det naturligt att man inom Nato får ta ett större ansvar för säkerheten i den region man befinner sig i. För Finland kan det bli aktuellt att ta ett särskilt ansvar för de baltiska staternas säkerhet.
För Tyskland, och Nato, skulle ett svenskt och finskt medlemskap ha stor betydelse.
Den tyska regeringen, inte minst Scholz som ny förbundskansler, har fått mycket och hård kritik för velighet och naivitet i förhållande till Ryssland. Det gäller även efter invasionen av Ukraina trots att beslut tagits om vapenleveranser till Ukraina och en enorm upprustning av det egna försvaret. Det är steg som var mer eller mindre otänkbara före invasionen.
Men det är inte Scholz och hans socialdemokratiska parti (SDP) som varit pådrivande för vapenstödet till Ukraina, det är det tyska miljöpartiet De gröna som haft huvudrollen. Scholz beskrivs som den som tvekar och försenar medan De gröna och den andra koalitionspartnern liberalerna i FDP driver på.
Historiska beslut
Scholz var tidigare finansminister och har därmed träffat Magdalena Andersson många gånger redan, inte minst i EU-sammanhang.
Det tyska stora beroendet av gas och olja från Ryssland har inte gjort besluten enklare, och tidigare tyska S-toppar pekas ut som Putinkramare i och med att de tagit uppdrag hos den ryska energijätten Gazprom eller bäddat för det nu avbrutna gasledningsprojektet Nordstream 2.
