Det mest chockerande var inte enskilda incidenter. Det var omfattningen.

När Judiska ungdomsförbundet i Sverige samlade in vittnesmål från judiska studenter och universitetsanställda växte det fram en bild av ett genomgripande problem på svenska lärosäten. Undersökningen omfattar svar från 57 judiska studenter och universitetsanställda från åtta olika lärosäten runtom i Sverige.

– Vi har fått ta del av enskilda incidenter från bekanta, eller från judiska studenter som har hört av sig till oss och bett om hjälp. Men att det här problemet var så pass utbrett, att det fanns liknande fall på flera olika lärosäten runtom i Sverige, säger Daniel Janouch, ordförande för Judiska ungdomsförbundet i Sverige till Bulletin.

Omgivna av antisemitism

I rapporten ”Vi är inte välkomna här” beskriver respondenterna en känsla av att vara konstant omgiven av fientlighet. Hälften har varit med om eller bevittnat en antisemitisk incident på sitt lärosäte sedan 7 oktober 2023. Lika många uppger att de övervägt att inte vara på campus.

Undersökningen introducerar begreppet ”ambient antisemitism” – en lågintensiv men ständigt närvarande antisemitism som skapar en helhet av otrygghet.

– Det är ett ord som fungerar ganska bra för att beskriva någon slags lågintensiv antisemitism, ett lågintensivt men ständigt närvarande, kan man säga, brus som är en helhet i flera av de här studenternas och universitetsanställdas vardag, förklarar Janouch.

Vissa enskilda händelser är tydligt antisemitiska, som hitlerhälsningar. Andra är mer moderna uttryck av israelrelaterad antisemitism. Det kan också vara handlingar som i sig själva inte är antisemitiska, till exempel när en gisslanaffisch rivs ner, men som ändå blir en del av helheten.

– Vissa enskilda incidenter eller uttryck som man kommer i kontakt med kanske inte i sig är så djupt problematiska, eller så antisemitiska. Men en helhet skapas av att hela tiden komma i kontakt med olika uttryck, där man känner att till slut rinner bägaren över.

Pro-palestinsk aktivism skapar otrygghet

Tre fjärdedelar upplever att pro-palestinsk aktivism på campus påverkar deras känsla av otrygghet. Det handlar inte bara om tydligt hatiska uttryck, utan om en konstant närvaro av budskap som upplevs som fientliga.

– En stor del av problemet är att man känner igen en viss typ av antisemitism. Man har lärt sig, det sitter liksom i ryggraden hur man ska agera mot en viss sorts antisemitism. Men antisemitism muterar sig helt enkelt. Det tar nya uttryck, nya former. Nu har verktygen som universiteten har och kunskaperna som universiteten har inte följt med, förklarar Janouch.

Universiteten agerar inte

En av rapportens tyngsta siffror visar att nio av tio anser att deras universitet eller högskola inte agerar för att motverka antisemitism.

– Det är en av de tyngsta siffrorna i rapporten Absolut, just för att den ringar in det här demokratiska problemet som finns där judiska studenter och universitetspersonal inte kan delta på lika villkor, inte kan känna sig trygga i att delta, säger Janouch.

Problemet förvärras av att universiteten ofta fokuserar på polisanmälda brott, medan mycket av otryggheten faller utanför dessa kategorier. Samtidigt visar undersökningen att sju av tio har låg eller mycket låg tilltro till att samhällets institutioner kan hjälpa dem om de utsätts för antisemitism.

Regeringen agerar – men mer behövs

När rapporten släpptes kom besked från skolminister Lotta Edholm att Segerstedtinstitutet ska få i uppdrag att ta fram en plan för utbildning av universitetsanställda och studenter om moderna uttryck av antisemitism.

– Vi är väldigt, väldigt glada över det, säger Janouch.

Men alla rapportens fem åtgärdsförslag måste arbetas med. Rapporten föreslår att universiteten ska bjuda in judiska studenter och föreningar till dialog, införa obligatorisk utbildning i samtida antisemitism för personal och studenter, samt etablera tydliga och kommunicerade handlingsplaner mot antisemitism.

Universiteten måste också tydliggöra gränserna mellan tillåten aktivism och hatbudskap, och inrätta en oberoende kontaktperson eller ombudsman för minoritetsstudenter.

– Man måste vara mycket tydligare i vad som är okej och vad som inte är okej, säger Janouch.

Han betonar också att kontaktvägar och handlingsplaner antingen måste komma på plats om de inte finns, eller synliggöras om de redan existerar.

Sex av tio känner sig mindre svenska

Rapportens resultat visar att sex av tio judiska studenter och anställda i mindre grad känner sig som en del av det svenska samhället efter den 7 oktober.

– Det är ju fruktansvärt om det är så att en minoritet i ett samhälle inte kan delta på lika villkor i till exempel utbildning. Den judiska minoriteten i Sverige är ju som bekant inte särskilt stor. Men det kan ju inte betyda att man inte omfattas av samma skyldigheter och rättigheter som resten av samhället, säger Janouch.

Tror på framtiden trots allt

Trots den dystra rapporten är Janouch övertygad om att det kommer finnas judiskt liv i Sverige även om 20 år. Det kommer säkert se annorlunda ut, men många känner sig trygga och stolta över sin judiska identitet.

– Vi är väldigt många som känner oss väldigt trygga och stolta över vår judiska identitet. Som vi inte har några planer på att lämna, säger han.

Judiska ungdomsförbundet i Sverige är i dialog med flera universitet om hur de kan implementera rapportens åtgärdsförslag.