Min första reaktion morgonen 1 mars 1986 när jag fick höra att Olof Palme blivit skjuten var att det nog var en rasande aktieägare som träffat på Palme ute på stan och skjutit honom.

Den 28 februari hade Palme varit med om att fördubbla omsättningsskatten på aktier, vilket hade utlöst ett oväntat fall på börsen med 5,3 procent. Reaktionerna bland börsfolket hade varit starka och fördömande.

Holmérs teorier

Vid närmare eftertanke började jag tvivla på denna hypotes. Varför skulle en aktieägare gå omkring med en laddad pistol ute på gatorna?

Var det inte troligare att som länspolismästaren Hans Holmér hävdade att det var fråga om ett professionellt och välorganiserat mord utfört av en resursstark organisation?

Han var i början öppen för en i mitt tycke plausibel kontrahypotes. Holmér nämnde i en kvällstidning att han funderat på hur en organisation som först hade kartlagt offrets vanor skulle ha gått tillväga.

Då skulle man ha placerat ut en skytt med gevär med kikarsikte i en bil på Centralbron som skjutit Palme när han promenerade på Riksbron på väg till jobbet varje morgon.

Av oklara orsaker ville Holmér emellertid undersöka om det fanns någon organisation som skulle valt att mörda Palme på nära håll när han i några sällsynta fall (som man trodde) rörde sig ute på gatorna utan säkerhetsvakter.

Han fick tipset att undersöka PKK (kurdspåret) av sin vän diplomaten Sverker Åström. Kurderna hade då nyligen skjutit två av sina egna med revolver ute på gatan.

Någon menade att kurderna ville konfrontera offret direkt och inte mörda på avstånd.

Utredningen går snett

Här började utredningsarbetet gå snett och inom ett år fick Holmér sparken.

Mordet borde ju då ha skett inom den ”Gyllene triangeln” mellan bostaden i Gamla stan och Rosenbad där Palme aldrig hade säkerhetsvakter.

En ny teori tar form

Nu 38 år efter mordet kommer en bok som tar upp min första hypotes på ett systematiskt sätt. Det är dokumentärjournalisten Jon Jordås (f 1982) som skrivit en lättläst bok med titeln Den sista boken om mordet på Olof Palme.

Här redogör han för teorin att mördaren var en enstöring som bodde på Hälsingegatan på bekvämt gångavstånd och som var ägare till en Magnum .357 samt en god skytt och dessutom ägare till ett aktiekapital.

I poliskretsar gick han under beteckningen GH (gärningsman H) men redan för flera år sedan uppgav polisen att han hette Christer Andersson.

Gärningsmannaprofilen

Upprinnelsen till att det fanns ett antal tänkbara gärningsmän som bodde i närheten var att den svenska polisen till slut hade bestämt sig för att upprätta en gärningsmannaprofil.

Detta skedde i början på 1994 i samarbete med amerikanska FBI. En profil bygger på både psykologi och statistik. Jordås lutar sig ganska tungt mot profileringen.

Valet av vapen (en .357 Magnum) tyder på att det inte var en yrkesmördare som låg bakom. ”En professionell torped hade inte rört sig på stan med en av de största, kaxigaste revolvrarna på marknaden.”

Dessutom hade ett proffs skjutit ett skott i huvudet för att vara säker på att uppdraget blivit utfört.

Däremot visar mördarens smidiga hantering av revolvern med en hand att han var en van skytt. Det stämmer med Jordås utpekande av ”Christer A” som i många år vunnit medaljer i tävlingar med sin skytteklubb.

Men kan någon vara så dum att han skjuter statsministern med sin egen revolver? Jordås svarar med att FBI arbetar ”med forskning och erfarenhet som visar att det faktiskt finns människor, ofta ensamma och udda personer, som kan angripa en framstående makthavare utan att försöka dölja sin identitet, utan att tänka på konsekvenserna”.

Ett antal ytterligare faktorer pekar på en överensstämmelse med gärningsmannaprofilen. Han bor inom någon kilometer från brottsplatsen och ”trivs bäst i sin ensamhet, har inga barn och ingen partner.

Hans liv är fattigt på omväxling. Han har psykopatiska drag, har svårt med interaktioner med andra människor och kan ha åtalats för våldsbrott eller olaga hot.

Han har låg inkomst och jobbar inte länge på samma ställe. Han har inte lyckats göra färdigt någon högre utbildning. Han har inga krävande fritidsintressen. Han har minimal kontakt med sina föräldrar. Han kan gå runt med självmordstankar.”

Christer A:s profil

Christer A är en enstöring och har endast haft sporadiska jobb som tunnelbaneförare och spärrvakt. Han har ingen högre utbildning och egentligen en låg inkomst.

Men 1980 vann han en miljon på travet (4 miljoner i dagens penningvärde). Pengarna placerade han i aktier och därför led han vissa förluster genom det av Palme orsakade börsfallet.

Han har åtalats för djurplågeri (sparkat en fjärilshund) och i samband med detta för olaga hot. Han har skjutit sönder sin TV när Palme uppträdde i rutan enligt vad släkten hävdar.

Hans föräldrar uppges vara rädda för honom och han slutade sina dagar genom att begå självmord.

Vapnet och polisens misstag

I samband med vinsten på travet köpte Christer A bland annat en revolver av fabrikatet Smith & Wesson .357 Magnum med sex tums pipa.

Efter mordet började polisen begära in alla sådana revolvrar i Stockholms län för inspektion. Åtgärden präglades av håglöshet från polisens sida enligt Jordås beskrivning.

Sju och ett halvt år efter mordet, i augusti 1993, upptäcker en kriminalinspektör i listorna över vapeninnehav att en revolver återstår att inspektera.

Det görs vissa försök att komma i kontakt med ägaren Christer A. En polis vid namn Stålnacke åker ut till familjens sommarstuga och uppmanar en person där att inkomma till polisen och visa upp revolvern.

Men ännu i januari har ingen revolver dykt upp. Att det var Christer A han pratat med visade sig senare vara felaktigt.

Polisens kontakt med Christer A

Polisen får till slut kontakt med Christer A över telefon. Han säger då att han låg hemma i influensa två veckor kring den 28 februari 1986 och har inget alibi för mordtidpunkten.

På fråga om revolvern svarar han att den har han sålt hösten 1992. En okänd yngre person, ”en halvskum typ”, som sysslade med knarkhandel köpte den för 5 500 kronor.

Detta är olagligt och borde medföra att vapenlicensen dras in. Dessutom borde Christer A ha tagits in på förhör. Men det sker först ett år senare.

Då säger han att han aldrig sett de två kallelser polisen skickat. Vid ett senare tillfälle säger han istället att han inte ville bli involverad.

Enligt min mening är det rimligare att tro att Christer A:s revolver är mordvapnet och att han dukar upp en svag historia som förklaring till varför han inte har kvar vapnet för provskjutning.

Mer trovärdigt hade varit att långt tidigare ha anmält revolvern som stulen eller skrotad på grund av någon defekt. Men sluga beräkningar är inte förenliga med hans så kallade kaotiska personlighet.

Fantombilden av ”Grandmannen”

Slutligen redovisar Jordås något av en nyhet: en fantombild av ”Grandmannen” som aldrig visats i bredare kretsar tidigare.

Som många känner till var det flera vittnen utanför Grandbiografen som lagt märke till en man med obehaglig framtoning som stått och tittat in i ett skyltfönster bredvid biografen.

Hypotesen har varit att han skulle ha följt efter makarna Palme på Sveavägen och hunnit före till Dekorimahörnet där han skjutit Palme. Men eftersom inga vittnen sett att denne person började gå bakom Palme har det ifrågasatts om det verkligen har funnits en Grandman.

Men Palmes son Mårten som var med på bion, lämnade redan vid fyratiden på mordnatten ett användbart signalement på mannen vid skyltfönstret.

Med hjälp av en ganska avancerad tysk maskin konstruerade man en fantombild av personen vid skyltfönstret bredvid Grand. Maskinen misslyckades dock med att förse ansiktet med stålbågade pilotglasögon.

Underligt nog visades denna bild inte i utredningsarbetet. Men Jordås har nu jämfört detta ansikte med passbilder av Christer A och tagit hjälp av ett AI-verktyg för ansiktsigenkänning (Face-Shape).

Detta har gett 41 respektive 57 procents likhet. Jordås testade också ett foto av Skandiamannen Stig Engström. Det gav bara 16 procents likhet.

Slutsats

Min slutsats efter att ha läst Jon Jordås intressanta bok är att åklagaren Christer Pettersson borde ha gått vidare med Christer A istället för att lansera farsen med Stig Engström som sannolik mördare.