Odessa i mörker - Putins krig mot den rysktalande staden

Massiva ryska attacker har lämnat stor del av miljonstaden Odessa utan ström i nästan en vecka. Invånarna köar för vatten och laddar mobiler i bilar. En humanitär katastrof kan växa fram i det tysta.
December är månaden som avslutas med storhelger och alla gradvis börjar förbereda sig för högtiderna och avsluta sina viktigaste arbetsuppgifter. Men i år har december inte fört någon julstämning till den ukrainska staden Odessa vid Svarta havet, utan mörker i en strömlös stad. De massiva robot- och drönarattackerna som Ryssland genomförde mellan den 12 och 14 december blev en av de svåraste prövningarna för regionen under hela det fullskaliga kriget.
Den målinriktade förstörelsen av kritisk infrastruktur förvandlade livet i miljonstaden och regionen till en daglig kamp för det mest grundläggande: ljus, vatten och värme. Situationen som har uppstått i Odessa-regionen går långt utöver ett lokalt strömavbrott: detta är en fullskalig humanitär kris som kräver omedelbar internationell reaktion och en omvärdering av skyddsåtgärderna för civilbefolkningen.
Vad händer i Odessa och hur överlever lokalbefolkningen utan ström, vatten och värme? Låt oss ta reda på dessa frågor.
Köer för vatten och laddning av mobilen från bilen
Förra helgen attackerade Ryssland dagligen Odessa – en stad vid Svarta havets kust, nästan lika stor som Stockholm och med en befolkning – samt Odessa-regionen. Efter detta förvandlades livet i den strömlösa metropolen och dess omgivningar till en mycket svår överlevnadsprövning. I nästan en hel vecka (!) stod invånarna i Odessa utan ström mitt i vintern, och i vissa områden finns det fortfarande ingen elektricitet.
Dessutom finns det orter i regionen där strömmen utlovas tillbaka först i slutet av december! Det betyder att människor kommer att tillbringa flera veckor utan elektricitet – en sådan situation har uppstått i staden Artsyz.
Ett av de mest akuta problemen blev vattenbristen. Eftersom de flesta höghus i Odessa är beroende av elektriska vattenpumpar, förlamade strömavbrottet omedelbart vattenförsörjningen. Stadens gator påminde om scener från historiska krönikor: oändliga köer av människor med dunkar och buteljer vid vattenkiosker. De som inte kan stå i köer i flera timmar väntar på specialfordon. Tankbilar med ”tekniskt vatten” och dricksvatten cirkulerar mellan stadsdelarna och blir centra för social interaktion – här delar människor nyheter och stöttar varandra, trots allmän utmattning och pessimism.
Bristen på energi tvingade invånarna i Odessa att visa upp mirakel av uppfinningsrikedom – som dock dikteras av desperation. Under dessa dagar har postkontor, köpcentrum, kaféer utrustade med generatorer, samt mobila stationer skapade speciellt för sådana fall, förvandlats till verkliga ”civilisationens oaser”. Människor kommer dit inte för att handla, utan för de åtrådda procenttecknen på smartphoneskärmen, möjligheten att arbeta lite vid laptopen eller åtminstone helt enkelt torka håret med en fön.
I bostadsområdena kunde man till och med se unika tekniska lösningar: bilägare förser sina lägenheter direkt från batterierna i bilar som står parkerade under fönstren. Långa kablar sträcker sig från de övre våningarna till motorhuvar, vilket gör det möjligt att åtminstone tillfälligt starta tvättmaskinen och koppla in kylskåpet så att det hinner lagra kyla för att bevara maten.
Ett krig inte mot staten, utan mot folket
Den enda positiva faktorn i denna fruktansvärda situation blev vädret. Odessas vinter i mitten av december visade en ovanlig mildhet, där termometrarna höll sig på upp till åtta grader varmt. Denna tillfälliga uppvärmning räddade tusentals människor i ouppvärmda lägenheter och i utomhusköer, och gjorde det möjligt för hälso- och sjukvårdssystemet att undvika kollaps på grund av ökade sjukdomstal.
Men alla förstår att detta bara är en kort paus, skänkt av naturen. Om frosten slår till innan man lyckas återställa åtminstone en minimalt stabil elproduktion, kommer konsekvenserna att vara oförutsägbara. Frusna värmesystem skulle helt enkelt kunna spricka, vilket skulle göra hemmen obeboeliga fram till våren.
Den nuvarande situationen i Odessa är inte bara tillfälliga svårigheter, utan en systemisk humanitär katastrof. Det finns ström endast i vissa områden, några är fortfarande strömlösa. De scheman som publiceras om när det på en viss adress ska finnas el är trots att de bara visar ett fåtal timmar med el följs ändå ofta inte på grund av akuta nödstäningnar av elnätet på grund av ännu mer elbrist än prognosticerat.
Ryssland berövar systematiskt den för Ukraina nyckelartade hamnmetropolen dess grundläggande livskraft. Detta är ett krig inte mot ”Kievregimen”, utan direkt mot det ukrainska folket. Kanske kan man inte utifrån folkrätten kalla sådana attacker för ”folkmord”. Men lokalbefolkningen uppfattar det som händer just så.
Det är uppenbart att Ukrainas interna resurser, hur heroiska energiarbetarnas insatser än är som arbetar under beskjutning, sedan länge inte räcker för att hantera en kris av denna omfattning. Det behövs akut internationell hjälp, och det i praktisk form. För om Ukraina kollapsar kan en liknande mardröm vänta andra europeiska länder. Putin hotar nästan öppet européerna med krig, och om någon ännu inte har insett hotet – så är det dags att göra det nu.
Odessa-regionen behöver akut utrustning för reparation av transformatorstationer (transformatorer och andra system), hundratals industriella generatorer med hög kapacitet för att upprätthålla vattenverk och sjukhus, samt moderna laddningsstationer för sårbara befolkningsgrupper. Utan detta stöd riskerar Odessa-regionen att förvandlas till en zon av permanent nödsituation med massevakuering av befolkningen, varav en betydande del sannolikt kommer att ge sig av till EU, vilket förstärker migrationskrisen.
Vapenvila bättre än luftvärn
Även den mest snabba tekniska hjälpen kommer bara att ha en tillfällig effekt om himlen över regionen förblir sårbar. Tragedin med attackerna den 12-14 december visade att de befintliga luftvärnsmedlen är helt otillräckliga för att skydda en så omfattande och komplex infrastruktur.
Förstärkning av luftförsvaret i Odessa är inte bara en militär uppgift. Det är en fråga om att bevara civilbefolkningens liv och förhindra slutlig förstörelse av energistrukturen i södra Ukraina. Världssamfundet måste inse: varje dag av dröjsmål med leveranser av moderna försvarssystem omvandlas till veckor av mörker och kyla för miljontals helt oskyldiga människor, av vilka många, även om de vill, inte har möjlighet att resa till mer lämpliga regioner för liv eller överhuvudtaget till andra länder.
Luftvärn är förstås bra, men fred är bättre. Även det mest avancerade försvaret har hål. Det verkliga skyddet för Odessa och hela Ukraina mot luftattacker skulle kunna vara ett genombrott i förhandlingarna och en fredlig lösning av kriget som pågått i nästan 4 år. Men tills vidare talar tyvärr allt för att kriget kommer att fortsätta även under 2026.
Odessa fortsätter att härda ut, och hämtar kraft i enigheten bland sina invånare. Men denna resurs av mänsklig uthållighet bör inte förbli den enda skölden mot Moskvas robotterror.