På onsdagen den 24 september inträffade ännu en bekräftelse på att kriget som Ryssland utlöste mot Ukraina för länge sedan och definitivt har gått långt utanför det ukrainska territoriet. I Basjkirien, en region mer än 1500 km från Ukrainas gräns, utförde ukrainska drönare en attack mot det stora oljeraffinaderiet ”Gazprom neftechim Salavat”. Dessutom angreps oljeutlastningskajen i Tuapse vid Svarta havet.

Det är intressant att detta objekt redan attackerades förra veckan. Och generellt sett exploderar och brinner något nästan dagligen på ryskt territorium. Detta vittnar om Kievs systematiska approach till förstörelse av rysk infrastruktur, där betoningen särskilt läggs på oljeindustrin. Det vill säga att oljeraffinaderier oftast träffas av attackerna.

Hur och varför ”demolerar” Ukraina Ryska federationens oljeraffinaderingsindustri? Låt oss fördjupa oss i detta ämne.

Med tusen nålstick blöder Ryssland dyrbar olja

Det huvudsakliga målet med Ukrainas flygkampanj mot ryska oljeraffinaderier är att undergräva Rysslands förmåga att finansiera sitt krig. Olja och gas förblir nyckelkällor till inkomster för Kremls budget, och attacker mot raffineringsanläggningar minskar direkt Moskvas finansiella möjligheter. Kievs militära logik är maximalt enkel: försvaga fiendens bakre linjer, som i betydande grad förlitar sig på ”oljedollar”.

Dessutom är dessa angrepp en illustration av taktiken ”tusen nålstick”. Även om inget enskilt angrepp kan omedelbart förändra situationen, ackumuleras deras samlade effekt. Varje ”nålstick” är en minskning av bensin- och dieselproduktionen, vilket i sin tur leder till prisökningar och logistiska problem.

Detta tvingar också Kreml att avleda sina luftförsvarskrafter och medel från frontlinjen för att skydda avlägsna objekt, vilket överlag gör Ryska federationen mer sårbar. Till exempel kan den andra attacken mot oljeraffinaderiet i Basjkirien, beläget på 1500 km avstånd från gränsen till Ukraina, uppenbarligen tvinga Ryssland att omplacera luftförsvarssystem från andra regioner, och möjligen även från frontlinjen, för att skydda sina kritiskt viktiga objekt. Detta skapar ”hål” i försvaret som kan utnyttjas av Ukraina för andra attacker.

Utöver den rent ekonomiska och militära effekten har attackerna mot ryska oljeraffinaderier också psykologisk påverkan på aggressorlandets samhälle. De visar att ukrainska styrkor kan utföra angrepp mot mål som tidigare ansågs vara onåbara, vilket undergräver känslan av säkerhet bland befolkningen djupt inne i Ryssland och väcker tvivel om effektiviteten hos det ryska luftförsvarssystemet.

Femtedel av den ryska produktionen träffad

Det är viktigt att förstå: Ukraina utför inte bara enstaka angrepp mot ryska objekt. Kiev genomför en målinriktad kampanj för att ”slå ut” nyckelleden i Ryska federationens oljeindustri.

Bara under de senaste veckorna har omkring 5-6 angrepp registrerats, och under augusti attackerade de ukrainska styrkorna omkring 12 ryska oljeraffinaderier. Bland de attackerade objekten fanns sådana jättar som Rjazans oljeraffinaderi, Novosjachtinskijs oljeproduktsanläggning, samt oljeraffinaderier i Tuapse, Volgograd och andra städer.

Enligt medier och experters bedömningar står de attackerade objekten för upp till 20% av all rysk oljeraffinaderikapacitet, vilket motsvarar omkring 900 000 fat per dag. Denna har åtminstone för en period efter repsektive attack stått stilla. För Ryssland, som i hög grad är beroende av export och förädling av kolväten, är detta kolossala förluster. De ukrainska attackerna blir en märkbar ekonomisk och psykologisk press på Ryska federationen.

Perspektiven för denna kampanj ser lovande ut för Kiev och mycket oroande för Moskva. I Ryssland finns det för många oljefabriker, många av vilka är belägna på betydande avstånd från gränsen till Ukraina, men samtidigt är de svagt skyddade mot luftangrepp. Ukrainska drönare visar förmågan att övervinna stora avstånd, vilket gör även djupt belägna bakre objekt sårbara. Rysslands beroende av oljeinfrastruktur gör det till ett idealiskt mål för sådan asymmetrisk krigföring.

Bensinbrist och köer vid bensinstationer

Sammanfattningsvis är det ”oljekrig” som observeras idag inte bara en separat militär operation, utan ett strategiskt svar från Ukraina riktat mot att undergräva Rysslands ekonomiska stabilitet. Effekten av det är redan märkbar.

Så har vissa regioner i Ryska federationen (från Volga-regionen till Fjärran östern) börjat införa begränsningar på bensinförsäljning per person, och vid bensinstationer observeras redan köer på vissa ställen. Situationen har blivit så akut att även USA:s president Donald Trump skrev i sociala medier att Ryssland kan möta bränslekris och enorma köer vid bensinstationer.

Detta ukrainska svar förändrar visserligen ingenting på slagfältet på kort sikt just nu, men påverkar metodiskt Ryssland genom att tillfoga det ganska imponerande ”nålstick” och göra fortsättningen av kriget allt mer smärtsam ur ekonomisk synvinkel. Arsenalen av attackmedel som Kiev har till förfogande är, till skillnad från Ryssland, mycket begränsad, och därför används den maximalt för att försöka uppnå maximala resultat under förhållanden med resursbrist.